Felicula

Ny hemsidesadress

2011-12-07T17:22:00.002+01:00

Mina katter har en ny hemsidesadress:

www.felicula.annagable.com

Välkomna dit!

Scandinavian Winner

2011-09-07T04:51:00.004+02:00

På lördag bär det iväg till Uppsala och Scandinavian winner. Opus är kvalad tack vare sin titel, jag har ställt ut väldigt lite på senaste tiden, har bara inte hunnit med.

Opus

Undrar om jag ska pensionera honom från utställningar efter detta, eller ta honom till Supreme. Visst vore det fantastiskt skoj med en katt med den titeln, och han är ju mer än halvvägs. Men dels har vi inte gjort norgeresan än, dels börjar han bli lite till åren och dels blir det ju alltid viss oro när någon varit iväg hemifrån.

Lalaith

Kanske bättre att satsa på att få Sadie och Tommy kastrerade och ställa ut Tommy mer framöver.

Tommy med alla leksaksråttorna

Sadie

Äh, jag vet inte. Det viktiga är givetvis att katterna mår bra.

Lalaith och Tommy har det bra

Tommy

2011-06-13T09:39:00.002+02:00

En liten "reklamfilm" för min fertila hane "Tommy", (N)Bekmørtnans Eleseus

(Märkligt, på min burk visas inte filmen i full bredd. Om ni också har problemet kan ni gå till den här adressen och se den så som den ska vara: http://www.youtube.com/watch?v=6tlpcLLarvs )

Om PRA och dna-tester

2011-05-30T14:59:00.004+02:00

I lördags var jag på ett informationsmöte om ögonsjukdomen PRA. Mycket informativt, indelat i tre bitar, en om själva sjukdomen, en om erfarenheter från Aby- & Somaliringen (hur de ögonspeglat och senare dna-testat, samt gjort friskvårdsprogram) och en om avel och hur sjukdomen nedärvs.

Som uppfödare med stamnamn ställer jag mig helt och hållet bakom att sjukdomen måste bekämpas, att mina katter ska dna-testas om de ska paras - och eventuella honor som kommer hit ska också vara testade. Jag kommer inte att låna ut Tommy innan jag har fått tillbaka resultat på honom, men de är på väg att skickas in nu.

Jag ställer mig också helt bakom att ingen tjänar på att smyga med några resultat. Ingen visste något och ingen är skyldig till något i dagsläget. De som har en katt med PRA i dag har otur. Men den som har en katt med PRA som är född om några månader har däremot i mina ögon gjort något fel. Jag anser också att alla resultat bör ligga på Pawpeds, i dag syns det på statistiken att några som fått tråkiga besked inte har skickat in, eftersom den inte riktigt överensstämmer med annan statistik. Ingen tjänar på att smyga, det är som sagt inte någons fel och en katt blir väl inte mindre kär ifall det visar sig att den kommer att bli sjuk?

Givetvis kommer all den här informationen som en chock för oss alla, och givetvis måste vi få tid att förstå hur man testar och skickar in, men även här är det ju enklast om vi hjälps åt.

Om du själv söker information, gå in på Sveraks sidor och läs friskvårdsprogrammet för aby/somali (pdf), och vartefter så kommer det att läggas ut information på Siameslinjens hemsida, på Sia- & Orientalgruppens hemsida, samt på Siamessällskapets hemsida. För att bekämpa den här sjukdomen måste vi arbeta tillsammans oavsett klubb, ras eller förbund!

Bilden föreställer mina fina flickor Lalaith och Sadie, samt buspojken Tommy, som har en helt egen sovstil :)

Livet går sin gilla gång

2011-02-22T08:14:00.005+01:00

Lalaith har knappt några spår efter ingreppet längre, bara aningen kortare päls på magen, och mår fint. Tyvärr verkar hon lite mer intresserad av mat som kastrat, vi får väl se om det måste bli ransonering och måltider framöver, eller om hon inte glufsar i sig de vanliga torrisarna lika friskt. När jag serverar mjukmat på morgonen sväljer hon sin andel hel och ägnar sig sedan åt stöld från de övrigas skålar. Till fördelarna hör att hon spinner mer än förr, högt så det knakar, och det är ju bara mysigt.

Lalaith och Sadie

Lite diskussioner om rang märker jag att det har varit i gruppen, det är inte riktigt lika fridfullt som det har varit när Lalla var oomstridd ledare, men det är mest smågruff som en tass som far upp om någon tycker att den har "förkör" i ett dörrhål eller till en liggplats, snart har det nog stabiliserat sig igen, hon är fortfarande ranghög, men om Sadie skulle bli dräktig tar hon nog definitivt över.

Det övriga gänget mår också bra. Opus hade en släng av magsjuka, diarré och så hostade han lite. Tror vi fick med oss något hem från veterinären som Lalla inte reagerade på, men som han var känslig för. Dock drack han hela tiden och är nu sitt vanliga kärvänliga jag igen (nå, han blir ännu mer "mattig" när han känner sig hängig, så det var kanske en dålig referens).

Opus

Sadie har inte löpt än, hon slutade när Lalaith blev dräktig och vintermörkret lade sig över nejden och har ännu inte satt fart. Jag tror att Tommy kommer att para henne när hon väl börjar igen, men utan en annan dam som triggar det tänker hon tydligen vänta på våren, och det kan ju vara lika så skönt det. Tommy har bitit henne i nacken några gånger, men hon bli bara sur, lilla gumman.

Sadie

Den lilla gutten är så go. (Lilla och lilla förresten, han har blivit en stor och ståtlig pojke, han är min största katt nu.) Han hoppar upp i sängen varje morgon och vill ha en kelstund, så det gäller att ställa klockan med tanke på detta. Däremot är han ingen "soffkatt" utan tycker att det är bättre att ligga vid elementen eller på den varma fönsterbänken i vardagsrummet, men i somras låg han en del i soffan, så vi får väl se om det ändrar sig när vädret slår om igen.

Tommy

Ja, som ni märker händer det egentligen inte så mycket här hemma, men när det nu inte blev kattungar kanske det är den bästa rapporten, att livet går sin gilla gång.

Inga kattungar och en kastrat

2011-01-27T18:38:00.004+01:00

Lalaith mår bra, men några kattungar blev det inte den här gången heller. Dock var det mindre dramatiskt nu. Eller nästan i alla fall. Det började med att hon fick någon slags brun flytning och var orolig. Först trodde jag det var lite blod, men så kom det mer och det såg mer ut som brun nyponsoppa än blod. Ingen lukt. Jag pratade med Bagarmossen i telefon och de visste inte mycket. Ringde Albano och de gick och rådfrågade jourhavande veterinär. Denna sade att så länge honan var pigg och verkade må bra kunde jag avvakta. När jag lagt på luren slutade det också ganska tvärt och det var som att hon drog en suck av lättnad och så började hon tvätta sig och fick hjälp av Opus också. Jag drog igång några filmer på datorn och förberedde mig på att vaka. Någon gång under natten kom det lite fler droppar. Jag ringde Ulltuna, som ju har nattelefon som inte kostar skjortan, utan vanligt samtal. De hade en teori om att det kunde varit en fosterhinna, men att det inte behövde vara kört för ungen, eftersom det finns som dubbla hinnor och den inre kunde vara hel än. Även de sade att så länge hon var pigg kunde jag avvakta. Det blev inte mycket sova den natten.

Eftermiddagen därpå tyckte jag att hon inte var lika pigg och vi åkte till Bagarmossen som är närmast. De röntgade och sade att det fanns en ensam unge och så tog de ultraljud, men ... inga hjärtslag stod att finna. Med största sannolikhet var den död. De kunde inte säga hur länge den varit död, eller vad den dött av. Det kunde varit så att den redan var död och att flytningen var för att hon försökt stöta bort den och misslyckats. Med facit från förra gången så är ju detta det troligaste. De fick göra kejsarsnitt och mycket riktigt var ungen död och hade varit det ett tag, men den såg tydligen i stort sett fullgången ut. Något svar på varför hon bär sina ungar nästan hela tiden och att de sedan dör, det fanns inga missbildningar eller annat. Jag bad dem kastrera henne när de ändå höll på, två sena missfall är ett för mycket. Hoppas försäkringsbolaget tar det, men veterinären ville inte vänta till dagen därpå för det kunde tillstöta problem om hon fick gå med en död unge i magen. Jag ville heller inte riskera min fina tjej. Så där satt jag i ett kallt rum och läste och väntade. Jag valde att inte vilja se ungen om den inte levde, tyckte att det var lika så bra, så kunde jag ägna all min energi åt Lalla istället.

Inte helt nöjd med tratten, men mår för övrigt bra

I dag har vi varit inne och tagit stygnen. Allt har gått bra, frånsett att Opus har fräst åt tratten och att hon själv har varit less på den. Nu återsår bara en natt till med tratt (eller "simring" som hon verkat trivas bättre med, även om jag inte vågat lämna henne med bara den, eftersom hon lyckades nå nedersta stygnet ibland, men under övervakning funkade den jättebra), sen ska hon kunna vara helt utan. Allt ser bra ut. Givetvis kommer hon att bo kvar här. Jag älskar mina katter för dem de är och håller inte på och omplacerar för att kunna ta ungar. Uppfödning och utställning ser jag som bonus och kärlek och omtanke om djuren kommer alltid att komma först.

Med "simring"

En glädjande nyhet är att Lalaiths mamma fortfarande är fertil. Det visste jag inte, men nu hoppas jag förstås att de vill ta en till kull på henne. Kanske blir jag aspirant på en kattunge därifrån, för jag vill helst inte släppa den här linjen, det finns så många fördelar med den, bara en sån sak som att Lalaith spann genom hela undersökningen, på rygg i ultraljudsvaggan och när vi höll henne under röntgen. Även i dag var hon lika lugn och klok och den största sorgen är nog att den här tryggheten och fina temperamentet inte får gå i arv genom henne. Men hennes mamma verkar lika trygg, så jag håller tummarna. Annars har jag ju lilla Sadie kvar som fertil förstås, hon med den underbara pälsen och vackra mönstret, bara Tommykillen blir tillräckligt sugen på att para, med lite tur tar de båda tag i det när ljudet kommer tillbaka i vår. För deras del kan det till och med vara en fördel att Lalla är kastrerad, för hon har varit ganska dominant. Ja, vi får se hur det blir när hormonerna har kommit i balans.

Lalaith, knappt synlig mellan Sadie och Opus, säkert tyckte hon det varr skönt att få vara utan tratten en stund i soffan.

Försenade nyheter

2011-01-01T22:01:00.005+01:00

Först och främst: Eleseus "Tommy" blev Champion på utställningen den 12/12. Stort grattis till min fina hankatt. Han är så mild och go i sättet, en riktig liten gentleman, men ibland busar han förstås loss, så som det ska vara. Grattis fina pojken min! Opus kämpar vidare mot Supreme, har åtta cert nu, så i sommar får vi väl tänka oss att åka till Norge.

Tommy tycker säkert att det är mysigare att ligga i sängen än att vara på utställning, men vem tycker inte det? Pappremsan som för tillfället är favoritleksak har han tagit med sig också!

Sen blev det jul och granen kom in, vilket uppskattades av alla. Ingen tyckte den var otäck, utan det blev genast skoj att gömma en pappersremsa under julmattan och busa kring den. Jag har granen förankrad med fiskelina i nylon, men ta-i-trä, än har då ingen försökt klättra i den i alla fall.

Tommy, Sadie och Opus leker med en pappremsa

Tommy spanar in ett äpple - jag har kattvänliga dekorationer, som äpplen av trä, längst ned och glaskulorna högre upp.

Opus har nedlagt äpplet

Sadie tar igen sig på sängen

Några "tjockisbilder"

2011-01-01T21:35:00.003+01:00

Älskade Lalaith är inte så slank just nu, men det är ju bara glädjande förstås. Bilden tagen 16 dagar före beräknad nedkomst. Sista två veckorna växer de ju inte så mycket, utan utvecklas på annat sätt, så hur många tror ni att hon har? Jag tycket hon var tjockare sist och då var det fem. Tipset från mig den här gången är tre, men jag kan givetvis ha fel.

På den populära varma fönsterbänken. elementet sitter så tätt under att bäken är alldeles het, men katterna älskar det.

Med morbror Opus i sängen, nyårsaftonens morgon, då solen sken in en liten stund och alla njöt.

Lalaith är halvvägs

2010-12-19T03:18:00.002+01:00

Min fina flicka blir extra vacker när hon väntar smått. Hennes konstraster blir riktigt skarpa, antagligen för att hon är varmare i kroppen av att bära de små, men ändå mörk nog i ansiktet för att inte "tappa" masken. Som om det inte räckte med att hon blir snyggare så för hon sig också som en drottning, väl medveten om hur viktig hon är för de liv hon bär. Hon tar vara på sig, äter ordentligt, tar det lite lugnare ("bara" i 120, inte i 200 som vanligt :P ) och vill gärna visa matte hur det är fatt flera gånger om dagen, precis som att hon är stolt.
Hon börjar bli bredare över ryggen, och härom dagen när hon låg på den varma stenskivan i fönstret började det också synas en bäbismage som putade ut. Håll tummarna för att allt ska gå lätt och rätt med resten av dräktigheten, förlossningen och för de små när de kommer. Nyår får jag väl tillbringa hemma och passa så att inga raketer skrämmer henne. Även om hon inte precis tillhör de lättskrämda så tycker jag att det verkar dumt att chansa, då är det ju dessutom bara 15 dagar kvar. Men det gör såklart inget, vem vet, någon kanske kommer hit och firar med mig, eller så är det något bra på tv. Jag byter gärna ett nyårsfirande mot att veta att min fina flicka känner sig trygg.

Lalaith är parad med Hoffens Kelso

2010-11-11T23:23:00.004+01:00

I dag satt jag med telefonen i handen och började slå numret till veterinären för att kastrera Lalla. Hon har det jobbigt när hon löper, och hon som inte alls löpte ofta i början har nu istället nästan gått i en varannanveckors-cykel. Hon travar omrking och då och då har det skett en olycka så att det stinker piss båda här och var. Jag har inte sett några tecken på sjukdom och det har inte hänt när hon inte löpt, så jag har utgått från att det är helt och hållet hormonellt. I går kväll kon det så en skvätt på mitt ben, sådär som att hon verkligen själv hade fått nog.

Lite är det givetvis hennes eget fel. Vi har en kanonfin pojke här hemma, men Tommy tycker att hon är ganska läskig, och det är ju inte såunderligt, för när hon kommer nära slår hon honom med framtassarna så att det smäller om det, och fräser åt honom att hålla sig på avstånd. Han, som inte har parat förr, tycker såklart att hon är otäck, hon lyckades ju skrämma mer erfaret herrfolk tidigare. Men det värsta är ju kanske ändå att hon även har sett till att hålla Tommy borta från Sadie och gått emellan när de har visat intresse för varandra, så att lille Tommy till sist inte vågat gå på Sadie heller, även om hon inte alls är lika bitsk.

Men när jag satt där med luren i handen så tänkte jag på hur fin min Lalaith är, en stor och trygg flicka, med möjlighet att dessutom föra vidare sånt som jag älskar hos Opus också, förutom sina egna fina drag. För trots att hon spöar hankatter är hon ju för övrigt en väldigt människokär liten kisse som vill sova i sängen och ligga i mitt knä, som alltid kommer i dörren och hälsar, oavsett vem som kommer, och som har varit väldigt fin när jag tagit hem andra kattungar, Sadie tog hon ju som sin egen och när Tommy var liten var han ju också ok. Och då bestämde jag mig för att prova en annan väg, att skicka iväg henne till en pojke som jag nästan i smyg hade tittat på tidigare, bara han nu fortfarande var fertil och bara hon fick komma.

Jag dubbelkollade med Pawpeds (databas för stamtavlor) och såg att de har 0,0 procent inavelsgrad till och med femte generation, den första 0,195% dyker upp i sjätte led. Det är ju helt ok. Så jag ringde och vi fick komma. Hon gick ur transportburen, han kurrade lite och hon fräste inte en enda gång, bara gick runt och inspekterade (de var i ett stort lyxigt badrum). Vi satt en stund hos dem och det verkade som att båda katterna var klart intresserade. Trots den nästan två timmar långa resan hade Lalla inte gått ur löp, det var väldigt uppenbart. Vi lämnade dem en stund för att fika och skriva papper och då hörde vi _vrålet_. Det var min lilla dam det, som brölade som en älg i brunst ungefär, och vi undrade ifall de radan hade fått till det? Sen blev det tyst och efter fikat gick vi up igen och satt en stund och kollade på dem. Lalla ålade omkring på en stol och hanen satt på en bänskiva och lurpassade. Så hoppade han, men hon låg just då på rygg, så hans bett tog henne nästan i strupen. Men på något sätt lyckades han knuffa runt henne på rätt köl och så parade han. Hon gjorde älgljudet igen, det var helt klart detta som hänt även vid det första brölet.

För mig återstod bara att noterad dag och till och med klockslag (i dag, kring 20.15 var det första gången) och pussa lite på henne innan jag åkte hemåt. Det blir tomt att inte få ha sin tjej under täcket i natt, fast Opus ligger ju också där, så jag överlever nog, och förhoppningsvis är hon dräktig när hon kommer hem om några dagar.

Killen är Hoffens Kelso, en fin brunmaskad SYS (siamesfärgad med vita fläckar). Han kom direkt fram och hälsade på mig och verkade supermysig i sättet. Han är stor och fin också, med höga fina ben. För er som är nyfikna på stamtavlor kan ni se kombinationen här:
http://pawpeds.com/db/?a=p&ids=3:861676;2:796439&g=6&p=sia&date=iso&o=ajgrep
Möjliga färger är brun, blå, röd/padda, choklad och lila, i solid eller solid sys. Både Gunilla som har hanen, och jag kände nog att en sys-padda inte skulle vara helt fel, men i första hand hoppas jag ju på sunda och fina ungar, oavsett färg. Och att Sadie och Tommy ska få ro så att även de kan få till det. Har Tommy bara fått para en gång så kanske han även vågar sig på Lalla i framtiden, men allt beror ju på hur länge han går att ha fertil förstås. Men fortfarande hägrar den röda honan som en sån kombination kan ge förstås, men den dagen...

För er som minns hur det var för två år sedan, med en dödfödd kull, så hoppas jag nu innerligt att ni håller tummarna för min fina Lalaith!

Här finns det en bild på Kelso: http://www.sogrupp.se/adpics/DSC_0624.JPG

och här är Lalla (lite dålig bild från telefonen, men den är den färskaste jag har

Båda flickorna är nu champion

2010-08-14T22:38:00.004+02:00

I dag har jag varit i Järna på utställning med Sadie och Tommy.

Jag är så stolt över mina fina katter. I dag blev Sadie också champion, så nu har både hon och Lalaith titel. Det känns bra om de ska bli mamma, att liksom ha papper på att de uppfyller standarden för rasen.

Min lilla pojke tog dessutom sitt första cert i dag, han är bara en vecka över tio månader, och visst sa domaren att han ser lite barnslig ut än, men det var inget som hindrade att han fick certet. Han fick beröm för sin fina kropp som är muskulös. Sadie fick återigen beröm för sin fina pälskvalité och varma chokladfärg, samt för att mönstret syns så fint och jämnt på båda sidorna.

Båda katterna är oerfarna på utställningar, Tommy gjorde sin andra och Sadie är utställd tre gånger som vuxen, samt en gång som kattunge och en som junior, så det var hennes femte. Båda var aningen blyga, men uppträdde vänligt och fint. Tommy fick gå en extra runda efteråt, i sele, för att öva lite mer när vi ändå hade chansen. Jag kom på att det var första gången som han hade sele på sig, men det verkade han inte bry sig om, utan gick nyfiket iväg över golvet för att se vad som fanns att nosa på.

Det är skoj att ställa ut när katterna är så här duktiga och när man kommer hem med uppnådda mål (som ju var titeln för Sadie och ett cert till Tommy). Nu serveras det Sheeba med en liten klick mjukost, det är de väl värda!

Sommar i trädgården

2010-07-01T12:31:00.006+02:00

Egentligen har inget hänt. Det är sommar och varmt och katterna och jag myser i trädgården. Men några bilder är väl aldrig fel?

Sadie charmar Tommy, eller försöker i alla fall...

Tommy: "Matte, var är mina solbrillor?"

Lalla

Pojkarna jagar flugor

Lalaith har koll på sina gömmor

Opus

Sadie

Tommy börjar bli en stor kille

Och var tänkte ni att matte skulle sitta nu då :P

Hur mycket låter en liten orientalhona?

2010-06-08T22:23:00.002+02:00

Hur mycket låter en liten orientalhona? Egentligen? Svaret är "Mycket". Sadie demonstrerar sina röstresurser varannan vecka. Om vi säger som så att jag längtar till den dag Tommy tar mod till sig och parar henne...

Tommy är på bushumör

2010-05-19T17:51:00.004+02:00

Tommy var på sånt bushumör i dag, sådär så att jag inte kunde gå fram till honom för då ville han bara bli jagad och skuttade iväg. Tyvärr hade det mesta gått över innan jag fick tag i kameran, och dessutom stal Opus showen genom att komma och kela. Men lite bus fick jag med på film i alla fall. Titta på hur de går, deras tassar är inte vana att gå ute än, man ser att det är vasst att kliva på en del ställen, fast snart har de nog vant sig.

Opus på klätterutflykt

2010-05-18T19:26:00.006+02:00

I går var katterna som vanligt i trädgården. När jag skulle gå hemifrån började jag med att ta in Sadie och Tommy. Lalla följde efter för egen maskin. Så stängde jag ytterdörren och gick ut och ropade på Opus, han brukar komma så snällt. Men nu hörde jag bara ett ynkligt jamande. Jag tittade runt gång på gång, men kunde inte komma på var han fanns. Men just då rörde han sig och jag fick syn på honom. Han satt uppflugen på planket som omgärdar trädgården och såg olycklig ut och jamade. Det hänger nämligen en massa klängrosor över planket och dessa har vassa törnen. Jag försökte få honom att hoppa ner, men han satt bara kvar och jamade ynkligt. Jag kollade även hur det såg ut utåt, men ville inte få honom att komma på att man kunde hoppa åt det hållet. Han följde mig lite fram och tillbaka på planket, men kunde inte ta sig fram till det ställe han antagligen kom ifrån, eftersom växterna satt så tätt. Nu hämtade jag stegen och tänkte att jag ju kunde lägga den mot planket, och så kunde han gå ner på den, men innan jag hunnit få upp den tog han mod till sig och tog ett språng ner över alla rosorna och landade fint på gräsmattan. Jag kan väl tillägga att han gärna ville bli buren in sen.

I dag när de skulle gå ut beväpnade jag mig med en bit nät och en avbitartång. Han var snabbt uppe på brevlådan och skulle ta sig upp den vägen som jag misstänkt, men då fick han vackert kliva ner och så ägnade jag en halvtimme åt att avhjälpa problemet och sätta ett nät som går lite utåt så att han inte kommer förbi. Givetvis blir det fortsatt vakthållning ett tag, men med lite tur kommer han inte upp nu och då är det ju frid och fröjd. Jag tror att han både tyckte att det var läskigt och att han var rätt stolt över sin bedrift på en gång, men några fler klätterutflkter ska vi i alla fall inte ha.

Och nej, det var inte riktigt läge att hämta kameran, så tyvärr finns det inga bilder.

Ung kärlek

2010-04-20T12:51:00.003+02:00

Det är inte långt kvar nu... Snart har Tommy kommit på vad det verkligen är Sadie vill. Än är det någon slags blandning av lust och bus, men det dröjer nog inte länge förrän han kommer på vad hon egentligen vill att han ska göra. Vi håller tummarna här hemma förstås, men det får ske när det sker.

Det intensiva purrande i bakgrunden är Opus som tyckte att jag var supertråkig, eftersom jag höll på med kameran och inte gosade fast han spann så. Ingen blev visst riktigt nöjd den här förmiddagen :)

En dag i trädgården

2010-04-19T18:57:00.001+02:00

En vårdag i trädgården. Tommys andra besök utomhus.

Video från Birka

2010-04-19T16:54:00.001+02:00

Lite försenad kommer här en liten video från Birka. Jag hade tänkt filma mycket mer, men ställer man ut fyra katter så hinner man inte så mycket.

En lyckad utställningshelg

2010-04-04T21:21:00.002+02:00

Hela helgen har ägnats åt kattutställning, hade med alla fyra båda dagarna. Kanske tur att det var så fullt upp, för det var hiskeligt kallt i lokalen. Flickorna låg i sina värmepåsar och lille Tommy hade en extra päls i sin transportbur som han fick att ha över sig. Opus fick låna min dunjacka, eftersom jag inte hade fler filtar och jag fick frysa. Det blir ju lite löjligt när man får gå in på toaletten för att värma sig, men jag var inte ensam om att frysa. Men nog om kylan.

På lördagen tog båda flockorna cert. Tommy fick Ex1 och Opus tog cert, blev nominerad och även BIS. På söndagen tog Sadie cert, Lalla tog cert och blev champion, Tommy hade konkurrens i klassen och blev Ex2 (och om det kan vara någon tröst blev den som besegrade honom i klassen så småningom BIS, så det var en bra kattunge). Opus gormade vidare, fick cert, nominering och vann även BIS den här dagen. Extra skoj eftersom det är hans födelsedag, han blev fem år i dag.

Det var skönt att Tommy var så duktig båda dagarna, han var nyfiken och på söndagen ville han inte sitta stilla på bordet alls, utan gick omkring och försökte hoppa ner någon gång också, men han var glad och snäll, satt gärna innanför min tröja i kylan men ville helst sticka upp huvudet och titta på omvärlden. Jag hade även med honom när jag satt och tittade på panelen för kategori-2. Den kan vara ganska högljudd, men han brydde sig inte alls om att de applåderade och ropade. Nu är han lite trött, men det är de andra katterna också, så det är ju inget konstigt med det.

När vi kom hem var det fortfarande sol i trädgården, så jag lämnade dörren öppen och ät dem njuta av solen en stund (om någon läsare inte vet det, så har jag inhägnad trädgård). Tommy har inte vågat sig ut tidigare, men i dag var han plötsligt på trappen och sen tog han steget ner på gången och sen även ut på gräset. Det är ju gammalt, torrt och hårt och han visade helt tydligt att det inte var skönt att gå på. Snart kommer det nog bättre gräs, jag hoppas att de ska få mycket sol och kunna ha det skönt ute i sommar.

Hemsidan uppdaterad + morgonfilm

2010-03-27T13:32:00.004+01:00

Nu är hemsidan äntligen uppdaterad så att Tommy har fått sin egen sida och en länk till hans stamtavla på pawpeds.
Jag hoppas att ni också går in på Facebook och blir ett fan till mina katters sida. Där kommer de allra snabbaste nyheterna.

Här är en liten film från morgonen idag

Facebook

2010-03-16T12:45:00.000+01:00

Nu finns mina katter även på Facebook. Följ länken och bli ett fan!

http://www.facebook.com/pages/sFelicula-siamese-oriental-cats/400890136070?v=wall

Vårkänslor

2010-03-16T10:56:00.008+01:00

Det har varit en lång vinter, stundtals även kallt inomhus när stormarna har tjutit runt huset här hemma. Är man bara en liten kissunge är det inte alltid så lätt att hålla sig varm. Lille-Tommy har en fin strumpa som han fick med sig från Norge, men han verkar föredra att lägga sig inanför min fleeceväst och mysa.

Smeknamnet landade till sist. Jag provade länge med Seus, eller Sesse, eftersom det liknar han riktiga namn, Eleseus. Men så en dag satt jag och såg på gamla rockvideor när han gång på gång störtade fram och tillbaka genom vardagsrummet i vild jakt. Det slog mig då att han är lika energisk som trummisen Tommy Lee. Och från det till Tommy-Wee, Lill-Tommy, eller Tommy-Tom (för han är ju en tom-cat dessutom) var steget inte så långt. För när han inte myser så här, då är det som att släppa taget på en fylld ballong och se på hur den studsar omkring, och ungefär så upplever jag Mötley Crües trummis också :)

Äntligen kanske det då kan finnas andra sätt att hålla sig varm än att ligga i mattes tröja, eller springa runt som en tossig. Solen lyser in och katterna flyttar med så att de håller sig i solen och njuter. De är lika svältfödda på värmen som jag. Här sitter Lalla så fint och solar en stund i vardagsrummet, där vi har eftermiddagssol.

Förhoppningsvis har nu även sett sista avsnittet i serien "Matte skottar snö", hoppas jag. De har suttit i fönstren här och tittat varje gång jag har varit ute och skottat. Riktigt bra katt-tv. De vet inte hur bra de har det som slipper gå ut i eländet. Lalla har faktiskt varit ute och testat underlaget, men det fick inte godkänt, det var vått och otäckt och man måste ju skaka på tassarna i varje steg för att bli av med det!

Sadie löper igen, klara vårkänslor. Jag undrar just när det ska gå upp för lille-Tommy att han är en tom-cat. Till påsk blir han ett halvår gammal och när som helst nu kan han ju faktiskt börja försöka göra kattungar. Fast det kan lika gärna ta ett halvår till, men vet aldrig. Min misstanke är väl annars att han får vårkänslor om ett tag han också, kanske efter utställningen om några veckor, då blir det många dofter för den lilla näsan. Men än så länge är Sadie bara en varm och mysig kompis att gosa med. (Han ser jättestor ut på bilden, men det är bara en optisk synvilla, fast han växer ju hela tiden, men han är inte större än Sadie än.)

På morgonen skiner solen in i sovrummet och katterna ligger gärna kvar i sängen och drar sig. Eller rättare, de går upp med mig, gapar över hur otroligt utsvultna de är, trots att det finns torrisar framme, och när de väl har glufsat i sig sin mjukmat går de tillbaka och lägger sig i sängen igen. Det ser väldigt skönt ut, eller hur?

Busliv

2010-02-10T21:34:00.002+01:00

Livet börjar bli som vanligt efter inflyttningen. Här sitter eleseus och Sadie i fönstret och ser på fåglarna ute i trädgården.

Det kliar i tänderna och mjölktänder a la felix är vasst. Men han vet att han inte får bita hårt, bara gnaga lite.

Opus hämtade fram fleeceormen och Eleseus tyckte också att den är jätteskoj. Jag tycker att det syns att han är större på den här bilden än på den ovan i fönstret. Och efter det att de här bilderna togs har han vuxit ännu mer.

Eleseus och Opus övar på sina tigeransikten, men det är bara lekens hetta. Titta på lillemans tassar, jag tror att han kommer att bli lika stor som Opus (som är en stor siames, om läsarna kanske inte har sett honom).

Bildbomb

2010-01-22T21:17:00.007+01:00

Här kommer en bildbomb med Eleseus. Lalla och Sadie får också vara med på ett hörn. Opus tycker fortfarande att den lille är ganska läskig, men i morse lekte de en meter från varandra, så det blir bättre och bättre.

Klicka på bilderna för att se större!

Söt kille!

Eleseus har burrat upp sig, men Lalla är cool.

Blir ren

Bus

Eleseus och flickorna leker med tunneln

Snoddarna var skoj

Wrooom

Det här är också en skojig leksak

Kolla in svansburret :)

Grrrrrrr!

Sadie visar att det kan ligga monster bakom gardinen

Smyger

Äh, nu snodde ju hon leksaken...

Sadie försöker ställa sig in

Nu har Eleseus flyttat in

2010-01-19T13:19:00.004+01:00

I går kväll flyttade Eleseus in. Resan hade gått utan problem och han hade ju sällskap av sina systrar hela vägen. Kerstin, som skulle ha de båda flickorna (den lila och paddeluringen) var supersnäll och tog med Eleseus på tåget från Oslo, men innan dess hade hela kullen dessutom flugit med Finn-Ove (uppfödare), så det blev en lång dag för de små.

När jag sen satte min lilla gutt ensam i min transportbur för at köra den sista biten pep han alldeles ömkligt, lilla vännen undrade så var mamma och alla syskonen var förstås. Hemma togs han emot av en nyfiken Lalla och en förvånansvärt tyst Opus medan Sadie lade sig under badkaret för säkerhets skull. Jag var vaken några timmar till för att se att allt var lugnt och sen kröp Opus och jag ner i sängen för att sova. Eleseus gick nog omkring och luktade på omgivningen skulle jag tro, eller om han somnade på filten han fått med, som "luktade Norge".

Någon gång mitt i natten kom han sen hoppandes upp i sängen. Det var då jag upptäckte att han hade otroliga små nåldynor på fötterna, för han promenerade fram och tillbaka över mitt ansikte oräkneliga gånger. Opus tog det säkra före det osäkra och gick morrande sin väg, men Lalla låg i fotänden och sov, hon är cool.

På morgonen hände en liten olycka, jag tror helt enkelt inte att han hann fram till lådan, utan använde värmefilten som låg i soffan. Nå, den går att tvätta, så det är inte hela världen och jag såg det när det hände så jag lyfte ju bara över honom till lådan och gav sen beröm när han satt där och gjorde klart det han skulle. Han hade hunnit bli lite våt på nederdelen av baktassarna, så vi fick öva lite på tvätt i handfatet också. Sen städade han sin egen päls och somnade gott och jag passde på att klippa alla små klor, det gick helt utan problem.

Nu ligger mina flickor på stolarna under matbordet, Opus högst upp i klätterträdet och Eleseus ligger fortfarande och sover i mitt knä. Det är skönt att han tycker att jag är ok och att han kom och sov i sängen också. Jag vet att han kallades Seus hos uppfödaren (inte som den grekiska guden, utan Se-us), men han är så ljus och blond så jag funderar på att ge honom smeknamnet Blanche. Det skulle hänga ihop på ett ganska gulligt sätt med Sadie. Men än blandar jag och Seus är bra det med, så vi får se vad det blir i slutänden. Kärt barn har ju ändå många namn!

Fler bilder på nya kattungen

2010-01-17T22:20:00.003+01:00

I dag har jag fått lite nya bilder från uppfödaren. Eleseus med sina syrror och i sin jättefina "strumpa". Jag hoppas han får med sig den, för han är supergullig i den! Men de kanske har kvar den till nästa kull, han lär väl rätt snart växa ur den och jag är så frusen av mig att det är varmt här hemma i alla fall.

Nu är det bara ett dygn kvar tills han kommer. Jag längtar och hoppas att han ska finna sig tillrätta när han kommer. Han är så välkommen!

Bilder på lilla Eleseus

2010-01-12T19:02:00.004+01:00

Här kommer bilder som jag har fått från uppfödaren (N)Beckmørtnans

Väntar på något gott...

2010-01-12T12:27:00.004+01:00

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju. Jag har letat länge efter en pojke som kan passa till båda mina flickor utan att det blir för nära släktskap. Någon hittade jag, men där stämde inte tidpunkten och en annan hann någon före. Men så fanns han bara där, Eleseus från Norge. Han är en crememaskad siames och han ser så fin och trevlig ut och verkar också komma från ett bra hem. Jag får inavelsgrad 0.00% till och med femte generation på båda mina flickor. En extra bonus är förstås färgen, det öppnar för röda honor med Lalla som mamma, väldigt spännande såklart. Men framför allt hoppas jag att han ska bli en fin kompis här hemma, att han också ska vilja ligga i knät eller busa med de andra, vara med på "tvättkalas" och hitta sin plats i sängen och sova med oss andra och bli en fin familjemedlem. Han är nästan leveransklar, så det blev snabba beslut i går kväll, men det känns riktigt bra nu.

Ny kisse

2010-01-12T00:18:00.002+01:00

Har hittat en ny kisse till familjen här hemma. Är överens med uppfödaren, men jag väntar med närmare info och bilder tills vi har gjort klart affären. Hoppas ni blev riktigt nyfikna nu :)

Vaktar släkten

2010-01-09T11:54:00.005+01:00

Jag vaktar Lallas pappa Lill-Frank och farmor Hannah, medan deras matte Monica är på solsemester. Pappa heter egentligen Me-Na-Yak Bettergetdresed och farmor Blue Iam's Hannah.

Lill-Frank tyckte att blixen var väldigt ljus. Han satt ju i sin "koja" vid elementet och hade det så varmt och skönt när jag kom och störde.

Hannah kollade in vad sonen gjorde i kojan

Häromdagen var de busiga :)

"Jag gnager lite på dig morsan!"

"Skyll dig själv!"

Men oftast är det mys som gäller. Lite längtar de säkert efter både matte och lill-husse, men nu har i alla fall mitt knä blivit godkänt. Busandet var ok redan från dag ett.

Och så en bild hemifrån oss, Lalla själv, tillsammans med morbror Opus och lilltjejen Sadie. Jag tror att alla katter kurar ihop sig nu när det är så kallt ute, de känner golvdraget och att det är kallt vid fönstren. Men det är såklart bra att ha lite kompisar att bilda hög med!

Nobelpris i teleportering

2009-12-29T11:14:00.006+01:00

En kattvän skrev om teleportering i dag, att hon skulle vilja att det fanns när hon åkte kommunalt. Jag tror att mina katter experimenterar mycket med det här fenomenet. Det är inte bara så att de laddar runt julgranen, hoppar upp i soffan och sen med ett gigantiskt språng på över fyra meter teleporterar sig från ryggstödet på soffan, över vardagsrumsgolvet och ut i köket. Nej, de provar också att teleportera saker som jag avsiktligt har lagt högt upp för att skydda dem. Hur de når dessa föremål är en gåta, jag tror att katter även leviterar mellan varven. Därefter, alltså från det att de har fått tag i föremålen, har experimenten däremot inte riktigt fungerat. Det vill säga, sakerna anländer till govlet, men det är något fel på den molekylära sammansättningen när de väl landar, vilket gör att de inte längre sitter ihop. När jag anklagar dem för att de har slagit sönder saker tittar de på mig med sina oskyldiga blinkande kattögon och säger:
"Men matte, vaddå gått i kras, vi försökte ju bara teleportera den, men alla lyckade experiment föregås av en rad misslyckade, det är så vetenskapen är funtad. Du borde verkligen lyssna mer på föreläsningarna som nobelprisvinnarnan håller för att förstå hur många års arbete det ligger bakom framgång."
Jaha, och vad svarar man på sånt?

Opus kan inte fatta varför matte inte begriper någonting

Julkort

2009-12-20T21:21:00.003+01:00

Det här är årets jukort även utanför kattkretsar. Foto är en av mina andra stora hobbies. Klicka på bilden för att se den i större format.

Om någon är nyfiken är denna tagen med Nikon D2X och en Lensbaby 2.0. Ingen efterbehandling mer än att lägga på texten.

Skendräktig

2009-12-20T12:01:00.005+01:00

Nej, vi får inga kattungar till jul här. Med största säkerhet var det en skendräktighet som nu håller på att gå tillbaka. Den kan ju dels ha kommit av parningen, eller så utlöste Sadies intensiva löp det hela, eller ännu troligare, en kombination av detta. Väldigt synd, jag hade sett fram emot en jul med små små pipiga röster, spinnande och snuttande här, men så blev det inte nu då. Men det är i alla fall bättre så här än att hon fick dödfödda ungar givetvis, nu är det ju bara att prova igen. Lilla snorpan som jag fortfarande tror kommer att bli en sån underbar mamma katt när hon väl får sig en kull. Men givetvis älskar jag henne väldigt mycket oavsett, hon är en underbar personlighet att ha i huset.

Här sitter hon på stereobänken, det brukar hon gilla.

Och givetvis är det skönt att slappa med polarna också.

Vad tror du?

2009-12-16T16:17:00.003+01:00

För ungefär 64 dagar sedan blev Lalla parad. Först var jag övertygad om att det hade tagit, men ju längre tiden har gått desto mer osäker har jag blivit. Men det finns också saker som tyder på att hon skulle vara dräktig. Nu är det ju dags att föda, om hon nu har något att föda, och här går jag som en osalig ande och vågar inte ens gå ut och köpa mandariner. Vad tror du?

Tecken på att hon ska ha ungar:

Inget löp sedan parningen, inte ens när lilla orientalfröken Sadie har löpt (vilket hon har gjort två gånger under den eventuella dräktigheten). Som äldre hona och dominant natur borde Lalla ju ha sympatilöpt för att ta befälet om hon inte var dräktig tycker jag.

Något större vårtgårdar, men inte röd, men det var hon inte sist när hon var dräktig heller.

Lite rund om magen.

Eventuella rörelse, men inte makant.

Verkar lite klumpigare än vanligt i sina rörelser, missar en del hopp och avstår andra.

Hon födde tidigt sist, men då hade hon ju å andra sidan inte friska ungar (kullen var dödfödd) så det kan ju hända att hon stötte ut dem för att skydda sig själv

Tecken på att hon inte är dräktig:

Inga riktigt röda tuttar, men det hade hon inte sist när hon var dräktig heller.

Livlig, hoppar och springer med de andra, men inte riktigt full rulle, men det kan ju bero på nedan:

Rund om magen, men hon har en släkt som lätt lägger på sig och kan ju helt enkelt vara mullig.

Inga tydliga fosterrörelser, men om hon å andra sidan bara har en eller två har de ju mer plats så det behöver inte kännas lika mycket då.

Inga tecken på att bädda, annat än att hon alltid gillar att ligga under filtar, eller under täcket när vi ska sova.

Det är dag 64 och inget händer, men normalt går ju våra katter till dag 65.

Åtgärder:

Tja, jag är hemma och vakar som sagt. Det är ju lite tidigt att åka till veterinären för ett ultraljud, är hon nu på väg att föda trots allt blir det ju bara en onödig stress, men förr eller senare måste jag ju kolla upp det om inget visar sig. Tyvärr blir det ju helg och sen jul mitt i allt. Hur hade du gjort? (vill du inte skriva en kommentar kan du gå till katternas hemsida www.felicula.com) och skicka mejl genom formuläret där). Tacksam för alla tips!

Bara lussekatter

2009-12-15T23:11:00.004+01:00

Har vakat, bakat och suttit i värmen på golvet framför ugnen med Lalla och tittat på när de blev färdiga. Men de enda bullar som kom ur ugnen i dag var lussekatterna. Några kattungar verkar fortfarande inte var på gång.

Jag tänker alltid på min första katt Tiger när jag gör eller äter saffransbröd. Han älskade det så mycket att han kom och tiggde av mig. Jag vet att det inte är så bra för katter, men en liten smula fick han alltid smaka, så ofta äter jag inte bullar att det gjorde något. Nu verkar det som om det senaste tillskottet här hemma, Sadie, också är lite förtjust i dem. Får väl se om det bara var nyfikenhet eller om hon faktiskt har samma smak som Tiger.

Inga kattungar idag

2009-12-14T23:20:00.004+01:00

Första dagen i nedräkningen har kommit och gått, men ännu inga kattungar. I och för sig var sannolikheten mycket liten i dag, så det är ingen underligt. I dag var det 63 dagar sedan jag lämnade henne hos hankatten och det var ju på kvällen och Michael tror inte de parade sig förrän tidigast något dygn senare, så även i morgon vid den här tiden kommer det att vara tidigt. Men jag tänker ju passa på henne i alla fall. Om hon nu är dräktig, vilket alltså fortfarande inte heller är helt säkert. Men Sadie har löpt för fullt här och det Lalla har gjort är inte att sympatilöpa, utan istället försöka ta hand om Sadie, som om hon var hennes kattunge och inte nyligen har blivit en vuxen dam själv. Däremot bäddar hon inte och tuttarna är bara något ändrade. Men det finns ju andra katter som har lurats, så vi får väl se vem som har rätt sen. Mig får hon ju gärna lura och väcka mitt i natten för att hon ska föda, det skulle bara vara trevligt.

Lucia

2009-12-13T02:17:00.004+01:00

- Men Opus, det brukar ju vara en tjej som är Lucia, säger Sadie.

PS Sadie löper ju dessutom, så hon sjunger som ett helt luciatåg.

Minst två ungar

2009-12-04T18:21:00.004+01:00

Monica som har Lalaiths pappa har varit här. Hon kunde känna minst två kattungar och en av dem rörde sig också medan hon hade händerna mot, så vi fortsätter och håller tummarna för att det ska bli en fin kull här. Någon gång mellan den 14:e och den 18:e bör det vara dags, lite beroende på vilken dag de parade sig och hur länge hon går med dem. Lalla själv tyckte bara att det var mysigt att få ligga i ett annat knä en stund och bli ompysslad.

Julannonser på löpande band

2009-12-02T11:35:00.006+01:00

Nu tillverkar jag julannonser på löpande band. Både för min klubb, Siameslinjen, och för min egen uppfödning. Så här blev det:

Min uppfödning kommer att presenteras så här i tidningen Orientexpressen:

Klubben tyckte att det var så kul förra året, men den tokiga bilden på Opus som jagar julgranskulan, så de ville ha liknande bilder i år. De andra två kissarna fick bli modeller i år. Lalaith får vara med i Orientexpressen hon med. Kolla in huggtänderna! :)

Och lilla Sadie kommer att få synas i Sveraks tidning Våra Katter. Den här kanske är mer tindrande än tokig, men förhoppningsvis sticker den i alla fall ut lite från de övriga.

Och undrar ni hur Opus såg ut förra året så får ni bläddra här i bloggen. Om jag kan lista ut hur man gör interna länkar ska jag fixa en länk åt er sedan!

Då ska vi se om jag lyckas länka... Klicka här

Sadie löper

2009-10-29T17:27:00.003+01:00

Jaha, då var det slut på kissungetiden då. Sadie löper. Men hon har fortfarande kattungeröst. Det låter ganska... hmmm... mycket med det pipet som löpskrin, samtidigt som hon springer runt och busar som vanligt och mellan varven ålar på rygg. Jag börjar tro att jag förstår hennes stamtavlenamn: Magic Expression :) Hoppas att det snart blir ett magiskt slut på hennes ljudliga uttryck, lilla sammetspälsen min!

Beställt profilprylar

2009-10-18T13:26:00.004+02:00

I dag har jag beställt en massa profilprylar till mitt stamnamn. Det ser så trevligt ut på utställningar när folk har på sig t-shirtar, skjortor eller tröjor med sina stamnamn så jag tänkte att jag också skulle fixa till detta. Har tidigare beställt andra saker från "Spreadshirt" så jag anlitade dem nu också.

Luvtröja:

T-shirt:

Däremot har jag ju inte anmält till någon utställning nu. Michael säger att de har parat sig hos honom, så nu gäller det kattungar istället. Troligen mellan 14-18 december (jag får räkna noggrannare sedan) kan vi alltså förvänta oss smått här i huset. Hoppas nu att allt går bra så att det blir riktig lycka kring jul!

Lalla är hos Gunde

2009-10-14T13:37:00.004+02:00

Nu är Lalla på parning hos Michael Edströms blå pojke "Gunde". Lämnade henne i går kväll och väntar nu med spänning på att få höra hur det går för de båda. Så som det brukar vara när det ska bli kattkärlek var det lite "sprattligt" i början i går, så det blev inga kanonbilder direkt, hoppas att jag kan ta bättre sen när jag hämtar henne och de har lugnat ned sig.

Lönar sig att gnälla :P

2009-10-12T21:12:00.002+02:00

Jaha, det lönar sig tydligen att gnälla. Kom hem i kväll och hittar Lalla uppochner på köksbordet, vridandes duken till någon slags rep, mjukt sjungande därtill. Bra jobbat gumman. Bara att ringa hankattägaren alltså.

Snälla söta alla ni där ute. Ni kommer väl ihåg vår otroliga otur i vintras med den döda kullen? Håll nu alla tummar ni kan för att det går bra den här gången!

Varför löper hon inte?

2009-10-12T12:33:00.004+02:00

Hon blir bara snyggare och snyggare, hon är glad, äter, leker, myser och spinner. Men hon har tydligen bestämt sig för att inte löpa. Hane och allt har vi ju planerat. Enda löpet på den här sidan sommaren kom när jag var bortrest, och då visade hon kattvakten alla röstresurser, ålningar och annat som hör löpet till. Men nu? Icke.
Lalla-Lilla gumman!

Sista bilderna på Baghera

2009-10-05T09:38:00.003+02:00

Som jag skrev tidigare har min fina Baghera somnat in. Här är de sista bilderna av honom, som jag tog några timmar innan vi åkte till veterinären. Jag kommer aldrig att glömma dig, min allra snällaste lilla vän!

Även om han är borta kan det kanske vara värt att påpeka att grumset i hans ögon inte är PRA. Han hade för lite tårvätska och fick som skav på ögat av att det var torrt. Jag behandlade honom givetvis, men i längden hjälpte det inte. Däremot var han inte blind, utan jagade flugor även på äldre dar. Jag skriver detta eftersom hans kullsyster har en del avkomma och det kan vara intressant att veta att det inte gått PRA i linjen.

Sunda katter i fokus

2009-09-27T10:28:00.002+02:00

I går träffade jag en massa kattmänniskor på ett mycket intressant föredrag om genetik och hälsa. Efteråt satt några stycken och pratade parningar. Jag sa att jag hittat en kille som jag tror blir bra till min "Lalla", att eftersom hon har en liten bump på näsan så är det viktigt att hitta en kille med en rak profil.
- Jag tycker att det är viktigast att hitta en frisk katt, sa en uppfödare som har hållit på sedan innan jag var född.
- Givetvis svarade jag, det är ju alltid det som kommer först.
- Fast det är det inte för alla, sa hon.
- Du får gärna gå in på min hemsida och titta, sa jag, - det är det jag skriver om först.
Och sen började jag tänka efter. För mig är det ju så självklart att man i första han vill få fram sunda katter (och i sund lägger jag både en frisk kropp och ett bra temperament), att jag inte ens anser att jag behöver nämna det som något jag i första hand vill ha. Jag förstår att det är så för den person som jag pratade med också, men att det kan finnas folk där ute som inte tänker på det här sättet när de parar, bara tanken på att man inte vill katternas bästa, det får mig att bli lite mörkrädd. Att man ens ska behöva påpeka att sunda katter är det främsta avelsmålet är egentligen tokigt nog. Det borde man ju inte ens behöva skriva på sin hemsida, och trots det gör jag det. Det är en tankeställare kring kattaveln.

En hane till Lalaith

2009-09-23T23:19:00.003+02:00

I dag kan jag i alla fall skriva om trevligare saker. Jag har hittat en hane till Lalaith som jag tror kan bli fin. Ovanliga linjer också, och det är bra, vi får 0.0% inavelsgrad och dessutom är det ju bra för rasen i stort att använda lite ovanliga katter. Nu återstår då bara det här med löpet. Optimalt vore om hon kunde hålla sig i en och en halv vecka till. Men katter brukar ju inte vara optimala, så det återstår ju att se vad som händer. Men det känns som om det vore dags med lite tur på kattfronten nu, det här blir säkert bra!

Bagheera har somnat in idag

2009-09-22T22:56:00.003+02:00

I dag har jag kommit hem ensam, sedan jag varit till veterinären med min lilla Bagheera. Under en längre tid har han tappat muskelmassa och börjat bli gammal. Det är ju ingen anledning att ta bort en katt för det, men på senaste har han dessutom börjat visa tecken på senilitet, som att han inte hittar till lådan, utan kunde sätta sig på lite olika ställen kissa och se lite förvånad ut. Och då anser jag inte att man har sin värdighet kvar. Det är då vi som är matte eller husse måste fatta det där förförligt jobbiga beslutet och inte tycka synd om oss själva.

Och när det väl hände var det mycket lugnt och fint. Veterinären hade tänt ett ljus och lät mig vara med honom så länge jag ville. Jag höll hans huvud hela tiden och han spann så väldigt tyst och gav mig några sista buffar innan han stilla somnade. Det var väldigt vackert att se honom så omsluten av ljuset när hans själ gick över.

De andra katterna är lite tysta och undrar, men de har fått godis och jag har berättat för dem, så livet för dem återgår snart till det vanliga. Jag kommer alltid att älska min lilla Bagheera, lilla stök-Oskar som aldrig kunde göra saker på ett enkelt sätt, som älskade att apportera och bada fågelbad i duschkabinen, som stoppade ner hela huvudet i konservburkar för att slicka det som var gott och och som kunde sitta helt fashinerad av en kastrull full med vatten och titta och spegla sig och plaska med det. Oj vad jag kommer sakna dina buffar, ditt lite klumpiga men innerliga sätt att kela och den enorma vänlighet som du visade både andra djur och människor. Sov gott älskade vän!

PS Jag ska uppdatera med lite bilder sen, i dag är det lite för jobbigt att hålla på med dem, men han gjorde sig alltid så bra på bild, så jag ska lägga upp några till sen.

Dags för utställning

2009-06-26T09:46:00.006+02:00

I morgon bär det av på utställning i Uppsala med Kategori 4-special. Jag ska ställa ut tre katter för tre olika domare, det kommer att bli snärjigt! Lalla är ju så trygg så henne kan vem som helst bära. Opus som är mer tveksam till såna här tillställningar vill jag bära själv och den lilla Sadie vill jag bära själv också, eftersom det är första gången för henne. Det blir snärjigt i alla fall, men kul.

Förutom då att Opus ligger i rabatten här hemma och gnuggar in sig med jord så att han ska bli extra "vacker". Alldeles grådaskig är han, men det kan inte hjälpas, hade jag badat honom i början av veckan hade han sett likadan ut nu i alla fall och nu kan jag inte bada för då kommer pälsen ju att stå rakt ut på den rackarn. Vi får väl hoppas att det är sedvanligt dålig belysning i hallen i morgon :)

Lilla Sadie har vuxit och skuttar runt i trädgården med svansen i vädret, jagandes Lalla eller Opus. Lalla och Sadie har verkligen hittat varandra, de ligger ihop, tvättar varandra, busar och har värsta tjejgänget här hemma. Opus har visserligen slutat fräsa och leker med henne, men till intima tvättar har han inte sträckt sig än. Älskade fegisen!

Hoppas vi ses i Uppsala i morgon!

Här är lite bilder från den härliga inhägnade trädgården som vi har:

Jägaren

Opus och Sadie fixar högertrafiken med Bagheera

Ännu en "rabattliggare"

Opus gör en "Ferdinand" och luktar på blommorna

Bagheera njuter av solen

Full rulle på Lalla och Sadie

Opus solar

Nu är lilltjejen här!

2009-05-19T22:19:00.004+02:00

I söndags natt kom hon. Fick stjuts med sin syrra upp från skåne, de hade suttit knäpptysta hela vägen och hon var knäpptyst i min bil också. Ställde ner transportburen på golvet och de andra katterna kom fram för att kolla vad det var. Då öppnade hon munnen och lät som en jättebamsing till katt.

Inte vågat gå ut än...

Första dagen, i soffan var det ganska tryggt

Andra dagen:
Det kan inte vara så fel här i alla fall, om man kan mysa

"Hjälper" matte lira bas

"Utforskar Lalaith" som ser rätt förskräckt ut :)

Men snart kommer tjejerna att bli kompisar, killarna tar det lite mer avvaktande, fegisarna!

Visst är hon söt?!!!

Kattunge beställd

2009-04-28T21:40:00.006+02:00

Nu har jag betalat handpenning på en orientalhona. En liten choklad classic tabby från Jackpott's som heter Magic Expression. Det ska bli jättespännande med en oriental i familjen. Här är lite färska bilder på henne. Det är uppfödaren som har tagit bilderna.

Och en från före påsken

Mer om henne och andra katter från Jackpott's hittar du här: http://www.jackpotts.com/ (klicka på "kattungar")

There is no spoon

2009-04-16T09:02:00.004+02:00

Hur starkt är egentligen kattpiss? Eller är det Uri Geller som varit i farten? Ni minns honom va? Han som sade sig kunna böja skedar med tankekraft. Annars kanske min kattlådespade är med i filmen Matrix, "Remember, there is no spoon". Vilken juste idé, man bara tänker att kattlådan är ren och så är den det igen :)
Nej, jag tror tyvärr bara att det här är ett måndagsexamplar från Ica Maxi. Men jag är liiiite faschnerad av att den ännu inte har gått av, det är därför jag har den kvar, trots att den är svårjobbad.

Rytm...

2009-04-10T19:31:00.000+02:00

Nej. Opus. Den. Är. Inte. En. Kattleksak.

Orientalhona?

2009-04-09T13:51:00.003+02:00

Går och funderar på om jag ska köpa en liten orientalfröken. Jag har tittat lite extra på en kisse och funderar så det knakar här över påsken. Ni lär väl få veta hur det blir med det här rätt snart.

Under tiden: två små filmer.
Den första är Lalaith som tackar för maten.

Och den andra är Opus som bara sitter på köksbänken och ser söt ut fast han vet att han inte borde sitta där :)

Kärlek

2009-03-04T12:19:00.003+01:00

Opus och Lalaith tycker om varandra.

Smells like a teen Y-chromosome

2009-02-16T21:23:00.002+01:00

Den fyrbenta långnäsan är också förtjust i mjukost. Det finns fyra tassar, en svans och en lång nos med tillhörande tunga som är på jakt efter min macka. Jag fintar, byter hand, håller mackan över huvudet mellan tuggorna och försöker undvika att hälla hela härligheten i datorn. Långnäsan är överallt. Honkatten hör att något händer. Hon löper och kommer utspringande till vardagsrummet där det uppenbarligen är action, vilt skrikande i förhoppning att det ska finnas en lämplig hankatt i tumultet. Den enda som svarar är Cobain på tv:n som skriker "A mosquito, My libido, Yea" och kastar in gitarren i bastrumman. Jag föser undan långnäsan för Humpfthe gången, tar en tugga, höjer mackan i luften igen. "I love you, I'm not gonna crack". Sure, Kurt. Jag kan både se på tv, undvika att hälla ut te, fösa undan katt, skriva blogg, utestänga ljudet från en löpande katta och äta på en gång. Och fortfarande älska mina katter. Ibland är det juste att ha Y- kromosomer. Eller vad sa du igen Lalaith?

Från aprikos till lakrits

2009-02-02T19:58:00.003+01:00

Mina siameser ligger i en hög i mitt knä och myser. Det är så vackert att se deras färger tillsammans. Opus går från det ljusaste aprikos till kraftigt rött. Någonstans på vägen, med start vid ljust beige tar Lalaith vid och fortsätter sedan ända ner till den lakritsfärgade lilla nosen. Jag måste bara få skriva av mig och tala om för alla därute på webben hur fina de är och hur mycket jag tycker om dem. Jag är så glad att Lalaith kom igenom den förfärliga födseln utan några synliga men. Jag tänker vänta tills hon har löpt en gång, sen åker vi till veterinären och gör en koll. Puss på er, siamesisarna. Och givetvis puss på abyn Baghera. Han har alltid varit kvällstrött, så han ligger nog redan på sin favoritplats, på en stol under köksbordet. Ibland skymtar man hans lilla pumaansikte där i mörkret. Ja, då var vi ett trekattshushåll igen då.

Hamlet måste ha haft en katt

2009-01-21T12:47:00.002+01:00

Visionären väljer en katt, betongmänniskan en hund. Hamlet måste ha haft en katt. Bland platonikerna, eller kattälskarna, återfinnns seglare, poeter och ficktjuvar. Bland arestotelikarna, eller hundälskarna, återfinns soldater, fotbollsspelare och rånare.

Jag vill va din Hund

2009-01-20T00:21:00.004+01:00

Ibland undrar jag om katterna förstår en låttext? Lägg speciellt märke till det passande jamet i början :P

Bra i alla fall att Lalaith leker igen.

Tack för blommorna!

2009-01-19T16:39:00.003+01:00

Tusen tack till Marie och Janne med katter och hundar för de fina blommorna. Jättegulligt av er. Ytterförpackningen innehöll även ett ljusgrönt snöre som katterna får leka med under uppsikt, det är uppskattat. I dag har Lalaith lekt igen för första gången, lite bara, men alltid något.
Kram Anna

Perpektiv och tack

2009-01-18T21:46:00.003+01:00

Det kanske är för tidigt att kalla det för perspektiv, men jag skriver inte lika mycket i chock i dag utan kan titta lite utifrån på det som hänt. Jag känner också att jag måste skriva av mig en del.

Med rätt stor säkerhet var ju alla utom en dödfödda, det var inget jag hade kunnat göra även om jag varit hemma, så de fyra timmar som diffade från det jag hade planerat att finnas på plats kan inte ha inverkat. Någonstans måste man dra gränsen för hur man kan vara ledig, jag hade tagit marginal för en normal födsel och får inte anklaga mig själv för att jag inte var där när de kom för tidigt. Fast det är lätt att säga...

Lalaith mår i alla fall bra. Hon är trött, sover mycket, gärna ihop med Opus eller nära mig, men hon äter, går på lådan, tvättar sig och tvättar Opus. Stackars liten, det måste vara svårt för henne också. Vi håller tass, sover nära varandra och försöker hitta fotfästet.

Tusen tack till Marie som alltid ställer upp, till klubbmedlemmen Else-Marie som kom med råd från en erfaren uppfödare, till Isabella som kom över trots att hennes egen man ligger på intensiven och till alla som hört av sig, både här och i min vanliga blogg, på Siames-i-fokus, på bildsajten Flickr, på Facebook och genom mejl eller telefon. Er omtanke har varit guld värd!

Den lilla har somnat

2009-01-17T12:38:00.003+01:00

Vid halv ett i dag orkade den lilla inte längre. Den pep högt flera gånger och somnade in mot mitt bröst. Kanske hade Lalaith rätt som inte brydde sig om den. Kanske var det något fel på den? Sorgen är lika stor i alla fall.

Har klarat natten

2009-01-17T11:19:00.002+01:00

Den lilla har klarat natten, även om den var svag vid halv sex-tiden. Lalaith har fortfarande inte riktigt grepp om saken, hon tvättar lite på den, men kan sen gå iväg utan att bry sig om att den blir kvar, eller om jag tillägsmatar den och den piper. Men just nu sover mor och barn bredvi mig i soffan, snart rullar jag nog ihop mig tillsammans med dem...

För tidig förlossning - en lever!

2009-01-16T23:31:00.004+01:00

Vilken mardröm. Efter lunch i dag hade jag planerat att vara hemma med Lalaith för att hjälpa henne med förlossningen, enligt beräkning på söndag. Jag kommer hem och möts av Opus som har blod på ryggen. Först tror jag att han har blivit biten, men så kommer Lalaith och jag ser direkt att ungarna inte längre är inne i henne. Jag kastar jackan och springer in i sovrummet.

Det är blod i hela sängen, ser förfärligt ut. Tittar in i bolådan och hittar två kalla ungar. Döda. Jag lyfter dem och börjar gråta. Det är så förskräckligt. Lägger dem i frysen ifall det kan bli aktuellt med en obduktion. Det är bland det värsta jag har gjort, att stoppa in de små där.

Nästa sak blir förstås att kolla Lalaith. Försöker känna på henne om det är någon kvar därinne, men känner inget. Hon spinner och verkar nöjd. Blev det bara två, hon som var så rund? Börjar städa. Tar ut det som är blodigt i bolådan och dåfortsätter mardrömmen, jag hittar en död unge till i ett hörn, nedpetad under bädden, fortfarande i sin hinna. Gråtande letar jag igenom den nedblodade sängen, men den är tom. Då ser jag att det ligger en unge i myskorgen, den som är som en iglo. Jag lyfter även den här ungen, den är kall och otvättad, men den rör lite på benen. Det kan inte bara vara att jag lyfte den, det finns liv i den. Jag är alldeles varm av att vara så upprörd, jag stoppar in ungen under tröjan och värmer den. Den piper lite. Håller fram den till Lalaith som tittar bort.

Ringer veterinären som säger att det kan gå. Har jag mjölkersättning. Ja, det har jag. Har ungen sugreflexer? Jo, det har den. Jag ska försöka, vara envis och kanske också försöka med honans mjölk, som givetvis är det bästa. Hämtar värmefilten så att jag kan lägga den ifrån mig medan jag blandar mjölkersättningen. Sätter mig på golvet så att jag inte ska tappa ungen när jag ska försöka få i den lite. Det går trögt. Då kommer Lalaith och vill krypa upp i mitt knä och vara nära. Jag trycker runt en av hennes spenar med fingrarna för att stimulera, lyfter ungen till den och den suger. Jag hoppas att det kommer något också. Ungen får äta, men honan är totalt ointresserad av den. Jag går ut i vardagsrummet för att hitta ett telefonnummer till någon i kattklubben som är erfaren uppfödare. Då hittar jag den sista döda kattungen, i soffan. Efterbörden sitter kvar i den och den är också i sin hinna. Hon måste alltså ha fått fem ungar, utan att visa tecken på morgonen, under loppet av fyra timmar.

Jag får tag i Else-Marie som ger mig ett konkret råd. Eftersom Lalaith inte visar några aggresioner mot ungen, bara ointresse kan jag prova att stänga in honan med ungen i ett litet utrymme en timme, så att hon hittar den och förhoppningsvis förstår. En oändligt lång timme går, då jag lämnar dem ensamma. Sen smyger jag in och tittar. Ungen får ligga med henne, men hon är inte intresserad av den. Jag smetar in den med lite mjuk kattmat så att hon förhoppningsvis börjar tvätta den på det sättet och så lämnar jag dem en stund till.

Sen är det dags för mat igen. Jag börjar med mjöklersättningen på golvet igen. Lalaith kommer återigen och lägger sig hos mig. Ungen får dia och gör ifrån sig. Honan vill inte tvätta den, så jag torkar upp och hon är ointresserad av att jag tar ungen. Bär in det lilla livet i vardagsrummet, halvligger i soffan och har den lille mot mitt bröst och mage, där det förhoppningsvis är som varmast. Lalaith kommer och lägger sig bredvid igen och tvättar nu lite i baken. Else-Marie ringer igen, hon har pratat med en annan uppfödare som haft samma problem. Ge inte upp, är rådet.

Så mycket mer har inte hänt, fast timmarna har gått. Då och då lyfter jag fram den lilla för en snutt mat och den äter varje gång. Jag försöker så mycket som möjligt få den att ligga hos Lalaith. Den får gärna ligga, men hon är inte intresserad av den heller, när jag reser mig för att gå på toaletten lämnar hon den bara för att gå med mig, så jag får bära med mig ungen under tröjan igen.

Undrar om det är något som är fel, eftersom hon är så ointresserad, men den äter ju och piper, förhoppningsvis är det bara att den är så liten, eftersom den kom lite för tidigt. Jag vet inte om den är en hona eller en hane, det är rätt oväsentligt i det här läget. Det kommer att bli en lång natt, men jag kommer ju ändå inte att kunna sova efter att ha hittat de som var kalla... Håll ala tummar för att det ska gå att rädda den lilla som är kvar!

Stukad armbåge

2009-01-14T15:58:00.003+01:00

Jaha, nu har vi varit på undersökning. Baghera har stukat armbågen. Exakt hur han lyckats med det vet jag inte, men antagligen en dålig landning när han hoppat ner. Han har fått en smärtstillande antiinflammatorisk spruta och sen en ska han ha piller i fyra dagar. Hoppas att det går över efter det. Han är ju så himla snäll, gnällde lite när det gjorde ont när han blev undrersökt, men det var allt. Nu är han rätt nöjd med att vara hemma och ligga i transportburen som han inte alls ville gå in i när vi skulle åka iväg. Lillgubben!

Baghera haltar

2009-01-14T13:55:00.003+01:00

Kom hem från jobbet i dag och upptäcker att Baghera haltar. Mycket. Vänster fram. Ingen aning om vad som kan ha hänt, han verkar inte öm, inte svullen, hittar inget sår. Jag får gärna ha honom i knät och undersöka. Har fått en tid hos veterinären kvart över tre, så jag får väl återkomma med vad det kan vara. Lille gubben min, vad har du gjort?

En stoooor mage

2009-01-11T16:53:00.003+01:00

Lite trevligare nyheter i dag. Nu är det bara en knapp vecka kvar innan dag 63 är inne. Lalaiths mage har blivit stooor och hon visar gärna upp den. Hur många tror ni det är där inne?

Men det är lite irriterande att inte nå att tvätta överallt förstås :)

Elsa har somnat in

2009-01-09T16:44:00.004+01:00

I dag var jag tvungen att fatta det tråkiga beslutet att låta Elsa somna in. Under en tid har hon tappat i muskelmassa, men på slutet gick det så fort. Det blev bara en liten skrutta kvar. Till och med hennes berömda purr försvann. Jag är ledsen, men har knät och skrivbordet fullt av tröst från Baghera, Opus och Lalaith.

De var jättefina på Solsidans veterinärpraktik, tände ett ljus, gav en klapp på axeln och var väldigt lugna och fina kring det hela. Stort tack för att ni var så förstående för en rödgråten matte!

Här är sista bilderna på Elsa. Hon blev nästan 17 år.

För några dagar sedan, med sina vänner på sängen; Lalaith, Opus och Elsa i en hög och Baghera i förgrunden.

Från tidigare i dag, min vackra näktergal har sjungit färdigt. Älskade lilla kämpe, hoppas du är hos din Tiger nu!

Elsa är dålig

2009-01-07T20:24:00.003+01:00

Måste bara få skriva av mig lite...
Under en tid har min Elsa tappat i muskelmassa och visat ålderstecken, hon är nästan 17 år. Men den senaste veckan har det gått utför snabbt och blivit akut. Hon är _väldigt_ mager och skruttig, även om hon fortfarande går ut i köket när jag kommer hem och hoppar upp i sängen när vi ska sova. Hon har alltid varit så värdig, men också väldigt envis. Det är väl tyvärr bara att inse att åldern börjar ta ut sin rätt, även om det är svårt att acceptera. Jag ringde veterinären och grät i dag och fick en tid på fredag. Jag är bara alltför rädd att jag har rätt, och att det skonsamaste är ifall jag åker hem med en tom bur. Men jag vill ju ändå att de ska titta på henne, någonstans hoppas man ju. Nej, det går inte att förberedas sig helt för det sista beslutet. Ändå kommer man att måsta ta det många gånger ifall man vill ha djur. Som tur är finns ju Tiger, katten hon älskade så, redan i ljuset, så hon kommer att få bli tvättad av honom igen när dagen kommer. Men redan nu gör det så ont här hos mig...

Marie fotar mina katter

2009-01-04T10:41:00.005+01:00

Min kompis Marie var här i mellandagarna och tog några fina bilder av kissarna.

Lalaith njuter av några få timmars dagsljus

Ok, jag är dräktig. Och?!

Fundersam, kanske på vad hon har i magen?

Elsa med de vackra gröna ögonen

Lite svårflirtad, men ändå så fin!

Opus i mitt knä - som vanligt, han är en riktig knäkatt!

Mysigt så att man måste trampa lite!

Gosseman!

Jag älskar dig!

Tusen tack Marie!

Julkort

2008-12-24T08:51:00.003+01:00

Såhär på julaftons morgon vill vi gärna
önska att ni alla ska få en stjärna
en kisse utöver var uppfödardröm
en kisse med sammetsblick blå och öm
Eller en grym oriental svart som natten
kanske är detta själva dröm-katten?
Ett gott 2009 från Felicula
Tillönskas alla, från katter och människa.

Julhälsning

2008-12-23T08:37:00.002+01:00

Send your own ElfYourself eCards

Lalaith börjar bli rund

2008-12-22T15:45:00.006+01:00

Lalaith börjar visa en viss rondör om magen. Jag är rätt säker på att det är kattungar där inne. Superkul givetivs. För någon sekund blir jag sedan rädd för allt det för med sig, men sen tänker jag att hon är en så trygg och fin tjej, hon kommer att grejja det här på bästa sätt! Hon tar det ofta lugnt här på fönsterbänken som är alldeles varm av elementet som sitter precis under. Ibland får hon sällskap av morbror Opus också.

Jag har äntligen fått upp bokhyllan och börjat ta hem bokkartongerna från garaget på landet. Till och med Elsa tyckte att det var värt en inspektion. När hon var ung hoppade hon rakt upp på en hög Billy bokhylla. Numera nöjer hon sig med att titta på dem och se att kattböckerna kommer på plats!

Opus tycker att det är jättekul att vi har ett badkar här i huset. När man spolar upp vattnet står han och övervakar det hela noga, speciellt om det är badolja i så att det löddrar lite. När man sen sitter i badet går han balansgång på den hala kanten, jag bara väntar på att han ska plurra och få sig en rotblöta, men än har han klarat sig :)

Opus blir kändis

2008-12-18T07:20:00.002+01:00

Min kattklubb Siameslinjen har valt att ha Opus som modell för klubbens julhälsning i Sveraks tidning "Våra Katter". Bakgrunden var att jag försökte få honom att sitta och tindra mot den stora blanka julkulan, men han var mer inne på att det var en bra leksak. Någon bild med lite tindrande ögon blev det, men mest busbilder. Dock tyckte klubben att detta kanske speglade våra orientaliska raser bättre :)

Nu är mitt Internet igång igen!

2008-12-15T19:58:00.001+01:00

Katterna blir glada. Mitt Internet är igång igen, vilket betyder att de kan sitta i mattes knä framför datorn. Det gillar de! Jag blir också glad såklart, eftersom jag kan kommunicera med andra kattmäniskor igen!

Vårt Internet är nere

2008-12-14T10:54:00.003+01:00

Kort meddelande om att vårt Internet har varit nere sedan i onsdags. Återkommer när Tele2 lyckats laga vad det nu är. Till dess, ha det så bra och pussa på alla katter!

Taktiksnack

2008-12-07T21:18:00.004+01:00

- Gjorde du det här?
- Jag??? Nej nej nej. Gjorde du?
- JAG??? You mean ME??? Aldrig över min tass!
- Ok... men matte var ju här och plockade undan själva blomman. Det var ju den som det var lite kul att dra i...
- Så det _var_ du?
- Jag? Nänänänänä...
- Du är hopplös!!!
- Hallå, har du sett Lady & Lufsen? Vi siameser måste hålla ihop, kom igen!
- Ok, vi nekar, right?
- Ja, vi nekar.
- Deal.

Inte hallon, men rosa i alla fall

2008-12-02T17:32:00.002+01:00

Lalaith börjar bli rosa om tuttarna. Det är inte direkt något hallonstadium än, men jag tycker då att de börjar bli rosa, och större än förr är de. Fortsätter hålla tummarna, och hoppas att ni som läser detta också vill hålla en tumme eller tass för att det ska bli kattungar.

En helt vanlig kattfredag

2008-11-28T16:17:00.002+01:00

Lalaith njuter av värmen på fönsterbrädan. Ännu inga direkta tecken på att parningen har tagit, men hon börjar väl snart undra varför jag vänder henne uppochner och tittar efter hallontuttar varenda dag nu, lilla gumman.

Opus hjälper gärna till att skruva upp bokhyllor. Oj vad svårt det blir att räkna in skruvar och sånt när han har "sorterat" dem...

Lalaith försvarar sin trädgård

2008-11-25T10:33:00.005+01:00

Lalaith sitter i de låga fönstren i vardagsrummet och tittar på när jag skottar och sopar mig fram genom trädgården. Det är ett värmeelement direkt under fönsterbrädan, hon har en favoritplats där i fönstret, i värmen. Men borsten... nu reser hon lite ragg i svansen, följer borsten med hela huvudet och så hör jag, ut genom stängda dörrar, genom fönstret hur hon morrar! Har aldrig hört henne morra förr (utom åt den stackars hankatten), men jag tror att hon tyckte borsten hade rest ragg tillräckligt i hennes territorium. Hon är ju den enda fertila av mina katter, och tar på sig ansvaret när fegkastratpojkarna gömmer sig och gammelkastratfröken sover.

Vi har en massa snö i alla fall

Målarmästaren kommenterar

2008-11-22T12:14:00.005+01:00

Lalaith har åsikter om målningen :)

Ok, du kladdar ju lite vid sidan, antar att du ska ta bort det där sen?

Men Matte, nu har du missat en fläck här!

Vi målar

2008-11-19T16:05:00.002+01:00

Inte så konstnärligt precis, men vi målar. Vita väggar och tak i vardagsrummet. Grannen har fått spegelväggen och kommer att göra något konstverk av den. Baghera är noga med att vi får ordentligt med lunch, så att det blir över att bjuda på (till honom alltså) :)

Med rätt stor säkerhet kom den här förströelsen alldeles lagom för att bryta Opus griniga attityd till Lalaiths hankattsdoftande hemkomst. I dag har de lekt för fullt i den fantastiska labyrinten av möbler som står hoptravad i mitten av rummet under en stor plast. Ok, ett och annat fräs har han väl fått ur sig, men hon är helt klart en del av flocken igen här hemma.

På lördag fortsätter måleriet och på söndag hoppas jag kunna möblera upp och få lite fint. Då ska det bli glasdörrar på bokhyllan. Gissa varför??? (Ledtråd: Boing, boing, boing)

Opus surar

2008-11-18T12:09:00.003+01:00

Nu är det Opus tur att vara grinig. Att Lalaith kom hem och luktade hankatt var inte ett dugg populärt. Men hon är klok, tar det lite lugnt och väntar ut honom. Jag mutar med god mat som serveras sida vid sida. Då äter han brevid henne, men morrar i tuggorna, lilla gubben! Men men, det går nog snart över :P

Kattsex :-o

2008-11-17T13:07:00.006+01:00

Här är några bilder från sista parningsdagen. Lalaith är nu hemma igen och vill bara ta igen sig i solen. De andra fräser lite och tycker att hon luktar konstigt.

Lalaith och Frasse

Maggan med båda kissarna i knät

Kattkärlek in i det sista, även om entusiasmen klart hade avtagit.

Tack till Frasse och hans familj för att Lalaith fick komma och fick ett så fint mottagande hos er. Nu håller vi alla tummarna för att det ska bli smått i mitten av januari.

Bilder på kärleksparet

2008-11-15T13:20:00.001+01:00

Det kom några telefonbilder från Maggan på kärleksparet! Tusen tack, de ser jättesöta ut.

Nu äntligen

2008-11-15T12:15:00.002+01:00

Nu äntligen fick jag bra besked om att de har parat sig. Jätteskönt. Bara att hoppas på att det tar också. Lalla-Lilla, tänk om du kunde bli mamma, oj vad kul det vore! Vi håller alla tummar och tassar här hemma! Och duktiga Frasse som inte gav upp.