Vårkänslor

Det har varit en lång vinter, stundtals även kallt inomhus när stormarna har tjutit runt huset här hemma. Är man bara en liten kissunge är det inte alltid så lätt att hålla sig varm. Lille-Tommy har en fin strumpa som han fick med sig från Norge, men han verkar föredra att lägga sig inanför min fleeceväst och mysa.



Smeknamnet landade till sist. Jag provade länge med Seus, eller Sesse, eftersom det liknar han riktiga namn, Eleseus. Men så en dag satt jag och såg på gamla rockvideor när han gång på gång störtade fram och tillbaka genom vardagsrummet i vild jakt. Det slog mig då att han är lika energisk som trummisen Tommy Lee. Och från det till Tommy-Wee, Lill-Tommy, eller Tommy-Tom (för han är ju en tom-cat dessutom) var steget inte så långt. För när han inte myser så här, då är det som att släppa taget på en fylld ballong och se på hur den studsar omkring, och ungefär så upplever jag Mötley Crües trummis också :)



Äntligen kanske det då kan finnas andra sätt att hålla sig varm än att ligga i mattes tröja, eller springa runt som en tossig. Solen lyser in och katterna flyttar med så att de håller sig i solen och njuter. De är lika svältfödda på värmen som jag. Här sitter Lalla så fint och solar en stund i vardagsrummet, där vi har eftermiddagssol.


Förhoppningsvis har nu även sett sista avsnittet i serien "Matte skottar snö", hoppas jag. De har suttit i fönstren här och tittat varje gång jag har varit ute och skottat. Riktigt bra katt-tv. De vet inte hur bra de har det som slipper gå ut i eländet. Lalla har faktiskt varit ute och testat underlaget, men det fick inte godkänt, det var vått och otäckt och man måste ju skaka på tassarna i varje steg för att bli av med det!



Sadie löper igen, klara vårkänslor. Jag undrar just när det ska gå upp för lille-Tommy att han är en tom-cat. Till påsk blir han ett halvår gammal och när som helst nu kan han ju faktiskt börja försöka göra kattungar. Fast det kan lika gärna ta ett halvår till, men vet aldrig. Min misstanke är väl annars att han får vårkänslor om ett tag han också, kanske efter utställningen om några veckor, då blir det många dofter för den lilla näsan. Men än så länge är Sadie bara en varm och mysig kompis att gosa med. (Han ser jättestor ut på bilden, men det är bara en optisk synvilla, fast han växer ju hela tiden, men han är inte större än Sadie än.)


På morgonen skiner solen in i sovrummet och katterna ligger gärna kvar i sängen och drar sig. Eller rättare, de går upp med mig, gapar över hur otroligt utsvultna de är, trots att det finns torrisar framme, och när de väl har glufsat i sig sin mjukmat går de tillbaka och lägger sig i sängen igen. Det ser väldigt skönt ut, eller hur?