Väntar på något gott...

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju. Jag har letat länge efter en pojke som kan passa till båda mina flickor utan att det blir för nära släktskap. Någon hittade jag, men där stämde inte tidpunkten och en annan hann någon före. Men så fanns han bara där, Eleseus från Norge. Han är en crememaskad siames och han ser så fin och trevlig ut och verkar också komma från ett bra hem. Jag får inavelsgrad 0.00% till och med femte generation på båda mina flickor. En extra bonus är förstås färgen, det öppnar för röda honor med Lalla som mamma, väldigt spännande såklart. Men framför allt hoppas jag att han ska bli en fin kompis här hemma, att han också ska vilja ligga i knät eller busa med de andra, vara med på "tvättkalas" och hitta sin plats i sängen och sova med oss andra och bli en fin familjemedlem. Han är nästan leveransklar, så det blev snabba beslut i går kväll, men det känns riktigt bra nu.

Kattunge beställd

Nu har jag betalat handpenning på en orientalhona. En liten choklad classic tabby från Jackpott's som heter Magic Expression. Det ska bli jättespännande med en oriental i familjen. Här är lite färska bilder på henne. Det är uppfödaren som har tagit bilderna.





Och en från före påsken


Mer om henne och andra katter från Jackpott's hittar du här: http://www.jackpotts.com/ (klicka på "kattungar")

Perpektiv och tack

Det kanske är för tidigt att kalla det för perspektiv, men jag skriver inte lika mycket i chock i dag utan kan titta lite utifrån på det som hänt. Jag känner också att jag måste skriva av mig en del.

Med rätt stor säkerhet var ju alla utom en dödfödda, det var inget jag hade kunnat göra även om jag varit hemma, så de fyra timmar som diffade från det jag hade planerat att finnas på plats kan inte ha inverkat. Någonstans måste man dra gränsen för hur man kan vara ledig, jag hade tagit marginal för en normal födsel och får inte anklaga mig själv för att jag inte var där när de kom för tidigt. Fast det är lätt att säga...

Lalaith mår i alla fall bra. Hon är trött, sover mycket, gärna ihop med Opus eller nära mig, men hon äter, går på lådan, tvättar sig och tvättar Opus. Stackars liten, det måste vara svårt för henne också. Vi håller tass, sover nära varandra och försöker hitta fotfästet.

Tusen tack till Marie som alltid ställer upp, till klubbmedlemmen Else-Marie som kom med råd från en erfaren uppfödare, till Isabella som kom över trots att hennes egen man ligger på intensiven och till alla som hört av sig, både här och i min vanliga blogg, på Siames-i-fokus, på bildsajten Flickr, på Facebook och genom mejl eller telefon. Er omtanke har varit guld värd!

Den lilla har somnat

Vid halv ett i dag orkade den lilla inte längre. Den pep högt flera gånger och somnade in mot mitt bröst. Kanske hade Lalaith rätt som inte brydde sig om den. Kanske var det något fel på den? Sorgen är lika stor i alla fall.

Har klarat natten

Den lilla har klarat natten, även om den var svag vid halv sex-tiden. Lalaith har fortfarande inte riktigt grepp om saken, hon tvättar lite på den, men kan sen gå iväg utan att bry sig om att den blir kvar, eller om jag tillägsmatar den och den piper. Men just nu sover mor och barn bredvi mig i soffan, snart rullar jag nog ihop mig tillsammans med dem...