Välkommen



tisdag 29 december 2009

Nobelpris i teleportering

En kattvän skrev om teleportering i dag, att hon skulle vilja att det fanns när hon åkte kommunalt. Jag tror att mina katter experimenterar mycket med det här fenomenet. Det är inte bara så att de laddar runt julgranen, hoppar upp i soffan och sen med ett gigantiskt språng på över fyra meter teleporterar sig från ryggstödet på soffan, över vardagsrumsgolvet och ut i köket. Nej, de provar också att teleportera saker som jag avsiktligt har lagt högt upp för att skydda dem. Hur de når dessa föremål är en gåta, jag tror att katter även leviterar mellan varven. Därefter, alltså från det att de har fått tag i föremålen, har experimenten däremot inte riktigt fungerat. Det vill säga, sakerna anländer till govlet, men det är något fel på den molekylära sammansättningen när de väl landar, vilket gör att de inte längre sitter ihop. När jag anklagar dem för att de har slagit sönder saker tittar de på mig med sina oskyldiga blinkande kattögon och säger:
"Men matte, vaddå gått i kras, vi försökte ju bara teleportera den, men alla lyckade experiment föregås av en rad misslyckade, det är så vetenskapen är funtad. Du borde verkligen lyssna mer på föreläsningarna som nobelprisvinnarnan håller för att förstå hur många års arbete det ligger bakom framgång."
Jaha, och vad svarar man på sånt?


Opus kan inte fatta varför matte inte begriper någonting

söndag 20 december 2009

Julkort

Det här är årets jukort även utanför kattkretsar. Foto är en av mina andra stora hobbies. Klicka på bilden för att se den i större format.



Om någon är nyfiken är denna tagen med Nikon D2X och en Lensbaby 2.0. Ingen efterbehandling mer än att lägga på texten.

Skendräktig

Nej, vi får inga kattungar till jul här. Med största säkerhet var det en skendräktighet som nu håller på att gå tillbaka. Den kan ju dels ha kommit av parningen, eller så utlöste Sadies intensiva löp det hela, eller ännu troligare, en kombination av detta. Väldigt synd, jag hade sett fram emot en jul med små små pipiga röster, spinnande och snuttande här, men så blev det inte nu då. Men det är i alla fall bättre så här än att hon fick dödfödda ungar givetvis, nu är det ju bara att prova igen. Lilla snorpan som jag fortfarande tror kommer att bli en sån underbar mamma katt när hon väl får sig en kull. Men givetvis älskar jag henne väldigt mycket oavsett, hon är en underbar personlighet att ha i huset.

Här sitter hon på stereobänken, det brukar hon gilla.


Och givetvis är det skönt att slappa med polarna också.

onsdag 16 december 2009

Vad tror du?

För ungefär 64 dagar sedan blev Lalla parad. Först var jag övertygad om att det hade tagit, men ju längre tiden har gått desto mer osäker har jag blivit. Men det finns också saker som tyder på att hon skulle vara dräktig. Nu är det ju dags att föda, om hon nu har något att föda, och här går jag som en osalig ande och vågar inte ens gå ut och köpa mandariner. Vad tror du?

Tecken på att hon ska ha ungar:

Inget löp sedan parningen, inte ens när lilla orientalfröken Sadie har löpt (vilket hon har gjort två gånger under den eventuella dräktigheten). Som äldre hona och dominant natur borde Lalla ju ha sympatilöpt för att ta befälet om hon inte var dräktig tycker jag.

Något större vårtgårdar, men inte röd, men det var hon inte sist när hon var dräktig heller.

Lite rund om magen.

Eventuella rörelse, men inte makant.

Verkar lite klumpigare än vanligt i sina rörelser, missar en del hopp och avstår andra.

Hon födde tidigt sist, men då hade hon ju å andra sidan inte friska ungar (kullen var dödfödd) så det kan ju hända att hon stötte ut dem för att skydda sig själv

Tecken på att hon inte är dräktig:

Inga riktigt röda tuttar, men det hade hon inte sist när hon var dräktig heller.

Livlig, hoppar och springer med de andra, men inte riktigt full rulle, men det kan ju bero på nedan:

Rund om magen, men hon har en släkt som lätt lägger på sig och kan ju helt enkelt vara mullig.

Inga tydliga fosterrörelser, men om hon å andra sidan bara har en eller två har de ju mer plats så det behöver inte kännas lika mycket då.

Inga tecken på att bädda, annat än att hon alltid gillar att ligga under filtar, eller under täcket när vi ska sova.

Det är dag 64 och inget händer, men normalt går ju våra katter till dag 65.

Åtgärder:

Tja, jag är hemma och vakar som sagt. Det är ju lite tidigt att åka till veterinären för ett ultraljud, är hon nu på väg att föda trots allt blir det ju bara en onödig stress, men förr eller senare måste jag ju kolla upp det om inget visar sig. Tyvärr blir det ju helg och sen jul mitt i allt. Hur hade du gjort? (vill du inte skriva en kommentar kan du gå till katternas hemsida www.felicula.com) och skicka mejl genom formuläret där). Tacksam för alla tips!

tisdag 15 december 2009

Bara lussekatter

Har vakat, bakat och suttit i värmen på golvet framför ugnen med Lalla och tittat på när de blev färdiga. Men de enda bullar som kom ur ugnen i dag var lussekatterna. Några kattungar verkar fortfarande inte var på gång.

Jag tänker alltid på min första katt Tiger när jag gör eller äter saffransbröd. Han älskade det så mycket att han kom och tiggde av mig. Jag vet att det inte är så bra för katter, men en liten smula fick han alltid smaka, så ofta äter jag inte bullar att det gjorde något. Nu verkar det som om det senaste tillskottet här hemma, Sadie, också är lite förtjust i dem. Får väl se om det bara var nyfikenhet eller om hon faktiskt har samma smak som Tiger.

måndag 14 december 2009

Inga kattungar idag

Första dagen i nedräkningen har kommit och gått, men ännu inga kattungar. I och för sig var sannolikheten mycket liten i dag, så det är ingen underligt. I dag var det 63 dagar sedan jag lämnade henne hos hankatten och det var ju på kvällen och Michael tror inte de parade sig förrän tidigast något dygn senare, så även i morgon vid den här tiden kommer det att vara tidigt. Men jag tänker ju passa på henne i alla fall. Om hon nu är dräktig, vilket alltså fortfarande inte heller är helt säkert. Men Sadie har löpt för fullt här och det Lalla har gjort är inte att sympatilöpa, utan istället försöka ta hand om Sadie, som om hon var hennes kattunge och inte nyligen har blivit en vuxen dam själv. Däremot bäddar hon inte och tuttarna är bara något ändrade. Men det finns ju andra katter som har lurats, så vi får väl se vem som har rätt sen. Mig får hon ju gärna lura och väcka mitt i natten för att hon ska föda, det skulle bara vara trevligt.

söndag 13 december 2009

Lucia

- Men Opus, det brukar ju vara en tjej som är Lucia, säger Sadie.



PS Sadie löper ju dessutom, så hon sjunger som ett helt luciatåg.

fredag 4 december 2009

Minst två ungar

Monica som har Lalaiths pappa har varit här. Hon kunde känna minst två kattungar och en av dem rörde sig också medan hon hade händerna mot, så vi fortsätter och håller tummarna för att det ska bli en fin kull här. Någon gång mellan den 14:e och den 18:e bör det vara dags, lite beroende på vilken dag de parade sig och hur länge hon går med dem. Lalla själv tyckte bara att det var mysigt att få ligga i ett annat knä en stund och bli ompysslad.

onsdag 2 december 2009

Julannonser på löpande band

Nu tillverkar jag julannonser på löpande band. Både för min klubb, Siameslinjen, och för min egen uppfödning. Så här blev det:

Min uppfödning kommer att presenteras så här i tidningen Orientexpressen:


Klubben tyckte att det var så kul förra året, men den tokiga bilden på Opus som jagar julgranskulan, så de ville ha liknande bilder i år. De andra två kissarna fick bli modeller i år. Lalaith får vara med i Orientexpressen hon med. Kolla in huggtänderna! :)


Och lilla Sadie kommer att få synas i Sveraks tidning Våra Katter. Den här kanske är mer tindrande än tokig, men förhoppningsvis sticker den i alla fall ut lite från de övriga.


Och undrar ni hur Opus såg ut förra året så får ni bläddra här i bloggen. Om jag kan lista ut hur man gör interna länkar ska jag fixa en länk åt er sedan!

Då ska vi se om jag lyckas länka... Klicka här

torsdag 29 oktober 2009

Sadie löper

Jaha, då var det slut på kissungetiden då. Sadie löper. Men hon har fortfarande kattungeröst. Det låter ganska... hmmm... mycket med det pipet som löpskrin, samtidigt som hon springer runt och busar som vanligt och mellan varven ålar på rygg. Jag börjar tro att jag förstår hennes stamtavlenamn: Magic Expression :) Hoppas att det snart blir ett magiskt slut på hennes ljudliga uttryck, lilla sammetspälsen min!

söndag 18 oktober 2009

Beställt profilprylar

I dag har jag beställt en massa profilprylar till mitt stamnamn. Det ser så trevligt ut på utställningar när folk har på sig t-shirtar, skjortor eller tröjor med sina stamnamn så jag tänkte att jag också skulle fixa till detta. Har tidigare beställt andra saker från "Spreadshirt" så jag anlitade dem nu också.

Luvtröja:

T-shirt:


Däremot har jag ju inte anmält till någon utställning nu. Michael säger att de har parat sig hos honom, så nu gäller det kattungar istället. Troligen mellan 14-18 december (jag får räkna noggrannare sedan) kan vi alltså förvänta oss smått här i huset. Hoppas nu att allt går bra så att det blir riktig lycka kring jul!

onsdag 14 oktober 2009

Lalla är hos Gunde

Nu är Lalla på parning hos Michael Edströms blå pojke "Gunde". Lämnade henne i går kväll och väntar nu med spänning på att få höra hur det går för de båda. Så som det brukar vara när det ska bli kattkärlek var det lite "sprattligt" i början i går, så det blev inga kanonbilder direkt, hoppas att jag kan ta bättre sen när jag hämtar henne och de har lugnat ned sig.



måndag 12 oktober 2009

Lönar sig att gnälla :P

Jaha, det lönar sig tydligen att gnälla. Kom hem i kväll och hittar Lalla uppochner på köksbordet, vridandes duken till någon slags rep, mjukt sjungande därtill. Bra jobbat gumman. Bara att ringa hankattägaren alltså.

Snälla söta alla ni där ute. Ni kommer väl ihåg vår otroliga otur i vintras med den döda kullen? Håll nu alla tummar ni kan för att det går bra den här gången!

Varför löper hon inte?

Hon blir bara snyggare och snyggare, hon är glad, äter, leker, myser och spinner. Men hon har tydligen bestämt sig för att inte löpa. Hane och allt har vi ju planerat. Enda löpet på den här sidan sommaren kom när jag var bortrest, och då visade hon kattvakten alla röstresurser, ålningar och annat som hör löpet till. Men nu? Icke.
Lalla-Lilla gumman!

måndag 5 oktober 2009

Sista bilderna på Baghera

Som jag skrev tidigare har min fina Baghera somnat in. Här är de sista bilderna av honom, som jag tog några timmar innan vi åkte till veterinären. Jag kommer aldrig att glömma dig, min allra snällaste lilla vän!






Även om han är borta kan det kanske vara värt att påpeka att grumset i hans ögon inte är PRA. Han hade för lite tårvätska och fick som skav på ögat av att det var torrt. Jag behandlade honom givetvis, men i längden hjälpte det inte. Däremot var han inte blind, utan jagade flugor även på äldre dar. Jag skriver detta eftersom hans kullsyster har en del avkomma och det kan vara intressant att veta att det inte gått PRA i linjen.

söndag 27 september 2009

Sunda katter i fokus

I går träffade jag en massa kattmänniskor på ett mycket intressant föredrag om genetik och hälsa. Efteråt satt några stycken och pratade parningar. Jag sa att jag hittat en kille som jag tror blir bra till min "Lalla", att eftersom hon har en liten bump på näsan så är det viktigt att hitta en kille med en rak profil.
- Jag tycker att det är viktigast att hitta en frisk katt, sa en uppfödare som har hållit på sedan innan jag var född.
- Givetvis svarade jag, det är ju alltid det som kommer först.
- Fast det är det inte för alla, sa hon.
- Du får gärna gå in på min hemsida och titta, sa jag, - det är det jag skriver om först.
Och sen började jag tänka efter. För mig är det ju så självklart att man i första han vill få fram sunda katter (och i sund lägger jag både en frisk kropp och ett bra temperament), att jag inte ens anser att jag behöver nämna det som något jag i första hand vill ha. Jag förstår att det är så för den person som jag pratade med också, men att det kan finnas folk där ute som inte tänker på det här sättet när de parar, bara tanken på att man inte vill katternas bästa, det får mig att bli lite mörkrädd. Att man ens ska behöva påpeka att sunda katter är det främsta avelsmålet är egentligen tokigt nog. Det borde man ju inte ens behöva skriva på sin hemsida, och trots det gör jag det. Det är en tankeställare kring kattaveln.

onsdag 23 september 2009

En hane till Lalaith

I dag kan jag i alla fall skriva om trevligare saker. Jag har hittat en hane till Lalaith som jag tror kan bli fin. Ovanliga linjer också, och det är bra, vi får 0.0% inavelsgrad och dessutom är det ju bra för rasen i stort att använda lite ovanliga katter. Nu återstår då bara det här med löpet. Optimalt vore om hon kunde hålla sig i en och en halv vecka till. Men katter brukar ju inte vara optimala, så det återstår ju att se vad som händer. Men det känns som om det vore dags med lite tur på kattfronten nu, det här blir säkert bra!

tisdag 22 september 2009

Bagheera har somnat in idag

I dag har jag kommit hem ensam, sedan jag varit till veterinären med min lilla Bagheera. Under en längre tid har han tappat muskelmassa och börjat bli gammal. Det är ju ingen anledning att ta bort en katt för det, men på senaste har han dessutom börjat visa tecken på senilitet, som att han inte hittar till lådan, utan kunde sätta sig på lite olika ställen kissa och se lite förvånad ut. Och då anser jag inte att man har sin värdighet kvar. Det är då vi som är matte eller husse måste fatta det där förförligt jobbiga beslutet och inte tycka synd om oss själva.

Och när det väl hände var det mycket lugnt och fint. Veterinären hade tänt ett ljus och lät mig vara med honom så länge jag ville. Jag höll hans huvud hela tiden och han spann så väldigt tyst och gav mig några sista buffar innan han stilla somnade. Det var väldigt vackert att se honom så omsluten av ljuset när hans själ gick över.

De andra katterna är lite tysta och undrar, men de har fått godis och jag har berättat för dem, så livet för dem återgår snart till det vanliga. Jag kommer alltid att älska min lilla Bagheera, lilla stök-Oskar som aldrig kunde göra saker på ett enkelt sätt, som älskade att apportera och bada fågelbad i duschkabinen, som stoppade ner hela huvudet i konservburkar för att slicka det som var gott och och som kunde sitta helt fashinerad av en kastrull full med vatten och titta och spegla sig och plaska med det. Oj vad jag kommer sakna dina buffar, ditt lite klumpiga men innerliga sätt att kela och den enorma vänlighet som du visade både andra djur och människor. Sov gott älskade vän!

PS Jag ska uppdatera med lite bilder sen, i dag är det lite för jobbigt att hålla på med dem, men han gjorde sig alltid så bra på bild, så jag ska lägga upp några till sen.

fredag 26 juni 2009

Dags för utställning

I morgon bär det av på utställning i Uppsala med Kategori 4-special. Jag ska ställa ut tre katter för tre olika domare, det kommer att bli snärjigt! Lalla är ju så trygg så henne kan vem som helst bära. Opus som är mer tveksam till såna här tillställningar vill jag bära själv och den lilla Sadie vill jag bära själv också, eftersom det är första gången för henne. Det blir snärjigt i alla fall, men kul.

Förutom då att Opus ligger i rabatten här hemma och gnuggar in sig med jord så att han ska bli extra "vacker". Alldeles grådaskig är han, men det kan inte hjälpas, hade jag badat honom i början av veckan hade han sett likadan ut nu i alla fall och nu kan jag inte bada för då kommer pälsen ju att stå rakt ut på den rackarn. Vi får väl hoppas att det är sedvanligt dålig belysning i hallen i morgon :)

Lilla Sadie har vuxit och skuttar runt i trädgården med svansen i vädret, jagandes Lalla eller Opus. Lalla och Sadie har verkligen hittat varandra, de ligger ihop, tvättar varandra, busar och har värsta tjejgänget här hemma. Opus har visserligen slutat fräsa och leker med henne, men till intima tvättar har han inte sträckt sig än. Älskade fegisen!

Hoppas vi ses i Uppsala i morgon!

Här är lite bilder från den härliga inhägnade trädgården som vi har:

Jägaren


Opus och Sadie fixar högertrafiken med Bagheera


Ännu en "rabattliggare"


Opus gör en "Ferdinand" och luktar på blommorna


Bagheera njuter av solen


Full rulle på Lalla och Sadie


Opus solar

tisdag 19 maj 2009

Nu är lilltjejen här!

I söndags natt kom hon. Fick stjuts med sin syrra upp från skåne, de hade suttit knäpptysta hela vägen och hon var knäpptyst i min bil också. Ställde ner transportburen på golvet och de andra katterna kom fram för att kolla vad det var. Då öppnade hon munnen och lät som en jättebamsing till katt.

Inte vågat gå ut än...



Första dagen, i soffan var det ganska tryggt




Andra dagen:
Det kan inte vara så fel här i alla fall, om man kan mysa


"Hjälper" matte lira bas


"Utforskar Lalaith" som ser rätt förskräckt ut :)


Men snart kommer tjejerna att bli kompisar, killarna tar det lite mer avvaktande, fegisarna!



Visst är hon söt?!!!

tisdag 28 april 2009

Kattunge beställd

Nu har jag betalat handpenning på en orientalhona. En liten choklad classic tabby från Jackpott's som heter Magic Expression. Det ska bli jättespännande med en oriental i familjen. Här är lite färska bilder på henne. Det är uppfödaren som har tagit bilderna.





Och en från före påsken


Mer om henne och andra katter från Jackpott's hittar du här: http://www.jackpotts.com/ (klicka på "kattungar")

torsdag 16 april 2009

There is no spoon

Hur starkt är egentligen kattpiss? Eller är det Uri Geller som varit i farten? Ni minns honom va? Han som sade sig kunna böja skedar med tankekraft. Annars kanske min kattlådespade är med i filmen Matrix, "Remember, there is no spoon". Vilken juste idé, man bara tänker att kattlådan är ren och så är den det igen :)
Nej, jag tror tyvärr bara att det här är ett måndagsexamplar från Ica Maxi. Men jag är liiiite faschnerad av att den ännu inte har gått av, det är därför jag har den kvar, trots att den är svårjobbad.

fredag 10 april 2009

Rytm...

Nej. Opus. Den. Är. Inte. En. Kattleksak.

torsdag 9 april 2009

Orientalhona?

Går och funderar på om jag ska köpa en liten orientalfröken. Jag har tittat lite extra på en kisse och funderar så det knakar här över påsken. Ni lär väl få veta hur det blir med det här rätt snart.

Under tiden: två små filmer.
Den första är Lalaith som tackar för maten.



Och den andra är Opus som bara sitter på köksbänken och ser söt ut fast han vet att han inte borde sitta där :)

onsdag 4 mars 2009

Kärlek

Opus och Lalaith tycker om varandra.



måndag 16 februari 2009

Smells like a teen Y-chromosome

Den fyrbenta långnäsan är också förtjust i mjukost. Det finns fyra tassar, en svans och en lång nos med tillhörande tunga som är på jakt efter min macka. Jag fintar, byter hand, håller mackan över huvudet mellan tuggorna och försöker undvika att hälla hela härligheten i datorn. Långnäsan är överallt. Honkatten hör att något händer. Hon löper och kommer utspringande till vardagsrummet där det uppenbarligen är action, vilt skrikande i förhoppning att det ska finnas en lämplig hankatt i tumultet. Den enda som svarar är Cobain på tv:n som skriker "A mosquito, My libido, Yea" och kastar in gitarren i bastrumman. Jag föser undan långnäsan för Humpfthe gången, tar en tugga, höjer mackan i luften igen. "I love you, I'm not gonna crack". Sure, Kurt. Jag kan både se på tv, undvika att hälla ut te, fösa undan katt, skriva blogg, utestänga ljudet från en löpande katta och äta på en gång. Och fortfarande älska mina katter. Ibland är det juste att ha Y- kromosomer. Eller vad sa du igen Lalaith?

måndag 2 februari 2009

Från aprikos till lakrits

Mina siameser ligger i en hög i mitt knä och myser. Det är så vackert att se deras färger tillsammans. Opus går från det ljusaste aprikos till kraftigt rött. Någonstans på vägen, med start vid ljust beige tar Lalaith vid och fortsätter sedan ända ner till den lakritsfärgade lilla nosen. Jag måste bara få skriva av mig och tala om för alla därute på webben hur fina de är och hur mycket jag tycker om dem. Jag är så glad att Lalaith kom igenom den förfärliga födseln utan några synliga men. Jag tänker vänta tills hon har löpt en gång, sen åker vi till veterinären och gör en koll. Puss på er, siamesisarna. Och givetvis puss på abyn Baghera. Han har alltid varit kvällstrött, så han ligger nog redan på sin favoritplats, på en stol under köksbordet. Ibland skymtar man hans lilla pumaansikte där i mörkret. Ja, då var vi ett trekattshushåll igen då.

onsdag 21 januari 2009

Hamlet måste ha haft en katt

Visionären väljer en katt, betongmänniskan en hund. Hamlet måste ha haft en katt. Bland platonikerna, eller kattälskarna, återfinnns seglare, poeter och ficktjuvar. Bland arestotelikarna, eller hundälskarna, återfinns soldater, fotbollsspelare och rånare.

tisdag 20 januari 2009

Jag vill va din Hund

Ibland undrar jag om katterna förstår en låttext? Lägg speciellt märke till det passande jamet i början :P



Bra i alla fall att Lalaith leker igen.

måndag 19 januari 2009

Tack för blommorna!

Tusen tack till Marie och Janne med katter och hundar för de fina blommorna. Jättegulligt av er. Ytterförpackningen innehöll även ett ljusgrönt snöre som katterna får leka med under uppsikt, det är uppskattat. I dag har Lalaith lekt igen för första gången, lite bara, men alltid något.
Kram Anna

söndag 18 januari 2009

Perpektiv och tack

Det kanske är för tidigt att kalla det för perspektiv, men jag skriver inte lika mycket i chock i dag utan kan titta lite utifrån på det som hänt. Jag känner också att jag måste skriva av mig en del.

Med rätt stor säkerhet var ju alla utom en dödfödda, det var inget jag hade kunnat göra även om jag varit hemma, så de fyra timmar som diffade från det jag hade planerat att finnas på plats kan inte ha inverkat. Någonstans måste man dra gränsen för hur man kan vara ledig, jag hade tagit marginal för en normal födsel och får inte anklaga mig själv för att jag inte var där när de kom för tidigt. Fast det är lätt att säga...

Lalaith mår i alla fall bra. Hon är trött, sover mycket, gärna ihop med Opus eller nära mig, men hon äter, går på lådan, tvättar sig och tvättar Opus. Stackars liten, det måste vara svårt för henne också. Vi håller tass, sover nära varandra och försöker hitta fotfästet.

Tusen tack till Marie som alltid ställer upp, till klubbmedlemmen Else-Marie som kom med råd från en erfaren uppfödare, till Isabella som kom över trots att hennes egen man ligger på intensiven och till alla som hört av sig, både här och i min vanliga blogg, på Siames-i-fokus, på bildsajten Flickr, på Facebook och genom mejl eller telefon. Er omtanke har varit guld värd!

lördag 17 januari 2009

Den lilla har somnat

Vid halv ett i dag orkade den lilla inte längre. Den pep högt flera gånger och somnade in mot mitt bröst. Kanske hade Lalaith rätt som inte brydde sig om den. Kanske var det något fel på den? Sorgen är lika stor i alla fall.

Har klarat natten

Den lilla har klarat natten, även om den var svag vid halv sex-tiden. Lalaith har fortfarande inte riktigt grepp om saken, hon tvättar lite på den, men kan sen gå iväg utan att bry sig om att den blir kvar, eller om jag tillägsmatar den och den piper. Men just nu sover mor och barn bredvi mig i soffan, snart rullar jag nog ihop mig tillsammans med dem...

fredag 16 januari 2009

För tidig förlossning - en lever!

Vilken mardröm. Efter lunch i dag hade jag planerat att vara hemma med Lalaith för att hjälpa henne med förlossningen, enligt beräkning på söndag. Jag kommer hem och möts av Opus som har blod på ryggen. Först tror jag att han har blivit biten, men så kommer Lalaith och jag ser direkt att ungarna inte längre är inne i henne. Jag kastar jackan och springer in i sovrummet.

Det är blod i hela sängen, ser förfärligt ut. Tittar in i bolådan och hittar två kalla ungar. Döda. Jag lyfter dem och börjar gråta. Det är så förskräckligt. Lägger dem i frysen ifall det kan bli aktuellt med en obduktion. Det är bland det värsta jag har gjort, att stoppa in de små där.

Nästa sak blir förstås att kolla Lalaith. Försöker känna på henne om det är någon kvar därinne, men känner inget. Hon spinner och verkar nöjd. Blev det bara två, hon som var så rund? Börjar städa. Tar ut det som är blodigt i bolådan och dåfortsätter mardrömmen, jag hittar en död unge till i ett hörn, nedpetad under bädden, fortfarande i sin hinna. Gråtande letar jag igenom den nedblodade sängen, men den är tom. Då ser jag att det ligger en unge i myskorgen, den som är som en iglo. Jag lyfter även den här ungen, den är kall och otvättad, men den rör lite på benen. Det kan inte bara vara att jag lyfte den, det finns liv i den. Jag är alldeles varm av att vara så upprörd, jag stoppar in ungen under tröjan och värmer den. Den piper lite. Håller fram den till Lalaith som tittar bort.

Ringer veterinären som säger att det kan gå. Har jag mjölkersättning. Ja, det har jag. Har ungen sugreflexer? Jo, det har den. Jag ska försöka, vara envis och kanske också försöka med honans mjölk, som givetvis är det bästa. Hämtar värmefilten så att jag kan lägga den ifrån mig medan jag blandar mjölkersättningen. Sätter mig på golvet så att jag inte ska tappa ungen när jag ska försöka få i den lite. Det går trögt. Då kommer Lalaith och vill krypa upp i mitt knä och vara nära. Jag trycker runt en av hennes spenar med fingrarna för att stimulera, lyfter ungen till den och den suger. Jag hoppas att det kommer något också. Ungen får äta, men honan är totalt ointresserad av den. Jag går ut i vardagsrummet för att hitta ett telefonnummer till någon i kattklubben som är erfaren uppfödare. Då hittar jag den sista döda kattungen, i soffan. Efterbörden sitter kvar i den och den är också i sin hinna. Hon måste alltså ha fått fem ungar, utan att visa tecken på morgonen, under loppet av fyra timmar.

Jag får tag i Else-Marie som ger mig ett konkret råd. Eftersom Lalaith inte visar några aggresioner mot ungen, bara ointresse kan jag prova att stänga in honan med ungen i ett litet utrymme en timme, så att hon hittar den och förhoppningsvis förstår. En oändligt lång timme går, då jag lämnar dem ensamma. Sen smyger jag in och tittar. Ungen får ligga med henne, men hon är inte intresserad av den. Jag smetar in den med lite mjuk kattmat så att hon förhoppningsvis börjar tvätta den på det sättet och så lämnar jag dem en stund till.

Sen är det dags för mat igen. Jag börjar med mjöklersättningen på golvet igen. Lalaith kommer återigen och lägger sig hos mig. Ungen får dia och gör ifrån sig. Honan vill inte tvätta den, så jag torkar upp och hon är ointresserad av att jag tar ungen. Bär in det lilla livet i vardagsrummet, halvligger i soffan och har den lille mot mitt bröst och mage, där det förhoppningsvis är som varmast. Lalaith kommer och lägger sig bredvid igen och tvättar nu lite i baken. Else-Marie ringer igen, hon har pratat med en annan uppfödare som haft samma problem. Ge inte upp, är rådet.

Så mycket mer har inte hänt, fast timmarna har gått. Då och då lyfter jag fram den lilla för en snutt mat och den äter varje gång. Jag försöker så mycket som möjligt få den att ligga hos Lalaith. Den får gärna ligga, men hon är inte intresserad av den heller, när jag reser mig för att gå på toaletten lämnar hon den bara för att gå med mig, så jag får bära med mig ungen under tröjan igen.

Undrar om det är något som är fel, eftersom hon är så ointresserad, men den äter ju och piper, förhoppningsvis är det bara att den är så liten, eftersom den kom lite för tidigt. Jag vet inte om den är en hona eller en hane, det är rätt oväsentligt i det här läget. Det kommer att bli en lång natt, men jag kommer ju ändå inte att kunna sova efter att ha hittat de som var kalla... Håll ala tummar för att det ska gå att rädda den lilla som är kvar!

onsdag 14 januari 2009

Stukad armbåge

Jaha, nu har vi varit på undersökning. Baghera har stukat armbågen. Exakt hur han lyckats med det vet jag inte, men antagligen en dålig landning när han hoppat ner. Han har fått en smärtstillande antiinflammatorisk spruta och sen en ska han ha piller i fyra dagar. Hoppas att det går över efter det. Han är ju så himla snäll, gnällde lite när det gjorde ont när han blev undrersökt, men det var allt. Nu är han rätt nöjd med att vara hemma och ligga i transportburen som han inte alls ville gå in i när vi skulle åka iväg. Lillgubben!

Baghera haltar

Kom hem från jobbet i dag och upptäcker att Baghera haltar. Mycket. Vänster fram. Ingen aning om vad som kan ha hänt, han verkar inte öm, inte svullen, hittar inget sår. Jag får gärna ha honom i knät och undersöka. Har fått en tid hos veterinären kvart över tre, så jag får väl återkomma med vad det kan vara. Lille gubben min, vad har du gjort?

söndag 11 januari 2009

En stoooor mage

Lite trevligare nyheter i dag. Nu är det bara en knapp vecka kvar innan dag 63 är inne. Lalaiths mage har blivit stooor och hon visar gärna upp den. Hur många tror ni det är där inne?



Men det är lite irriterande att inte nå att tvätta överallt förstås :)

fredag 9 januari 2009

Elsa har somnat in

I dag var jag tvungen att fatta det tråkiga beslutet att låta Elsa somna in. Under en tid har hon tappat i muskelmassa, men på slutet gick det så fort. Det blev bara en liten skrutta kvar. Till och med hennes berömda purr försvann. Jag är ledsen, men har knät och skrivbordet fullt av tröst från Baghera, Opus och Lalaith.

De var jättefina på Solsidans veterinärpraktik, tände ett ljus, gav en klapp på axeln och var väldigt lugna och fina kring det hela. Stort tack för att ni var så förstående för en rödgråten matte!

Här är sista bilderna på Elsa. Hon blev nästan 17 år.

För några dagar sedan, med sina vänner på sängen; Lalaith, Opus och Elsa i en hög och Baghera i förgrunden.


Från tidigare i dag, min vackra näktergal har sjungit färdigt. Älskade lilla kämpe, hoppas du är hos din Tiger nu!

onsdag 7 januari 2009

Elsa är dålig

Måste bara få skriva av mig lite...
Under en tid har min Elsa tappat i muskelmassa och visat ålderstecken, hon är nästan 17 år. Men den senaste veckan har det gått utför snabbt och blivit akut. Hon är _väldigt_ mager och skruttig, även om hon fortfarande går ut i köket när jag kommer hem och hoppar upp i sängen när vi ska sova. Hon har alltid varit så värdig, men också väldigt envis. Det är väl tyvärr bara att inse att åldern börjar ta ut sin rätt, även om det är svårt att acceptera. Jag ringde veterinären och grät i dag och fick en tid på fredag. Jag är bara alltför rädd att jag har rätt, och att det skonsamaste är ifall jag åker hem med en tom bur. Men jag vill ju ändå att de ska titta på henne, någonstans hoppas man ju. Nej, det går inte att förberedas sig helt för det sista beslutet. Ändå kommer man att måsta ta det många gånger ifall man vill ha djur. Som tur är finns ju Tiger, katten hon älskade så, redan i ljuset, så hon kommer att få bli tvättad av honom igen när dagen kommer. Men redan nu gör det så ont här hos mig...

söndag 4 januari 2009

Marie fotar mina katter

Min kompis Marie var här i mellandagarna och tog några fina bilder av kissarna.

Lalaith njuter av några få timmars dagsljus


Ok, jag är dräktig. Och?!


Fundersam, kanske på vad hon har i magen?


Elsa med de vackra gröna ögonen


Lite svårflirtad, men ändå så fin!


Opus i mitt knä - som vanligt, han är en riktig knäkatt!


Mysigt så att man måste trampa lite!


Gosseman!


Jag älskar dig!


Tusen tack Marie!