Opus på klätterutflykt

I går var katterna som vanligt i trädgården. När jag skulle gå hemifrån började jag med att ta in Sadie och Tommy. Lalla följde efter för egen maskin. Så stängde jag ytterdörren och gick ut och ropade på Opus, han brukar komma så snällt. Men nu hörde jag bara ett ynkligt jamande. Jag tittade runt gång på gång, men kunde inte komma på var han fanns. Men just då rörde han sig och jag fick syn på honom. Han satt uppflugen på planket som omgärdar trädgården och såg olycklig ut och jamade. Det hänger nämligen en massa klängrosor över planket och dessa har vassa törnen. Jag försökte få honom att hoppa ner, men han satt bara kvar och jamade ynkligt. Jag kollade även hur det såg ut utåt, men ville inte få honom att komma på att man kunde hoppa åt det hållet. Han följde mig lite fram och tillbaka på planket, men kunde inte ta sig fram till det ställe han antagligen kom ifrån, eftersom växterna satt så tätt. Nu hämtade jag stegen och tänkte att jag ju kunde lägga den mot planket, och så kunde han gå ner på den, men innan jag hunnit få upp den tog han mod till sig och tog ett språng ner över alla rosorna och landade fint på gräsmattan. Jag kan väl tillägga att han gärna ville bli buren in sen.

I dag när de skulle gå ut beväpnade jag mig med en bit nät och en avbitartång. Han var snabbt uppe på brevlådan och skulle ta sig upp den vägen som jag misstänkt, men då fick han vackert kliva ner och så ägnade jag en halvtimme åt att avhjälpa problemet och sätta ett nät som går lite utåt så att han inte kommer förbi. Givetvis blir det fortsatt vakthållning ett tag, men med lite tur kommer han inte upp nu och då är det ju frid och fröjd. Jag tror att han både tyckte att det var läskigt och att han var rätt stolt över sin bedrift på en gång, men några fler klätterutflkter ska vi i alla fall inte ha.

Och nej, det var inte riktigt läge att hämta kameran, så tyvärr finns det inga bilder.