Tommy är kastrerad

I går blev Tommy kastrat. Lilla gubben, han var lite slokörad i går, men allt har gått bra i alla fall, och i natt sov han som vanligt i sängen. Förhoppningsvis kommer han att sluta pinka också. Även om det inte varit mycket så blir det med tiden lite för mycket tvättande. Givetvis kommer han att stanna här hemma. Jag köper inte katt för prestation, utan ser utställningar och avel som en bonus. Eftersom han är snygg kan vi ju fortsätta ställa ut dessutom, men det viktigaste av allt tycker jag är att jag älskar min katt och att vi har det bra alla vanliga dagar hemma.



Sen måste jag ändå skriva några rader med funderingar kring det här med hur hanar används. På flera föreläsningar har vi fått veta hur viktigt det är att bredda avelsbasen och att man ska använda så många hanar som möjligt. Ser man på resultatet så är det trots detta så att de flesta fortfarande springer till "matadorer" med sina honor. Okej, har man en egen hane förstår jag att man använder den i första hand, så tänkte ju jag också. Men alla har inte egen hane och jag undrar hur de tänker. Tar man Tommy som exempel, han har inte världens största öron, men öron är inte allt och det är inget fel på hans, de är bara inte störst. Han är sund, stor i kroppen utan att vara grov, har bra haka, lång svans, fin triangel och kort silkig päls. Han har ovanliga linjer och ingen annan ur kullen gick heller till avel. Så varför valdes han inte av någon? Jag hade annons på hemsidan, lade bilder och filmer på Facebook osv. Speciellt när jag fick kastrera min egen hona pga upprepade missfall, så att jag inte kunde använda honom själv. Nu mår han säkert bättre som kastrat, det gör ju alla hankatter i längden, men det känns som ett sånt fruktansvärt slöseri och det gör mig frustrerad och lite sorgsen.