För tidig förlossning - en lever!

Vilken mardröm. Efter lunch i dag hade jag planerat att vara hemma med Lalaith för att hjälpa henne med förlossningen, enligt beräkning på söndag. Jag kommer hem och möts av Opus som har blod på ryggen. Först tror jag att han har blivit biten, men så kommer Lalaith och jag ser direkt att ungarna inte längre är inne i henne. Jag kastar jackan och springer in i sovrummet.

Det är blod i hela sängen, ser förfärligt ut. Tittar in i bolådan och hittar två kalla ungar. Döda. Jag lyfter dem och börjar gråta. Det är så förskräckligt. Lägger dem i frysen ifall det kan bli aktuellt med en obduktion. Det är bland det värsta jag har gjort, att stoppa in de små där.

Nästa sak blir förstås att kolla Lalaith. Försöker känna på henne om det är någon kvar därinne, men känner inget. Hon spinner och verkar nöjd. Blev det bara två, hon som var så rund? Börjar städa. Tar ut det som är blodigt i bolådan och dåfortsätter mardrömmen, jag hittar en död unge till i ett hörn, nedpetad under bädden, fortfarande i sin hinna. Gråtande letar jag igenom den nedblodade sängen, men den är tom. Då ser jag att det ligger en unge i myskorgen, den som är som en iglo. Jag lyfter även den här ungen, den är kall och otvättad, men den rör lite på benen. Det kan inte bara vara att jag lyfte den, det finns liv i den. Jag är alldeles varm av att vara så upprörd, jag stoppar in ungen under tröjan och värmer den. Den piper lite. Håller fram den till Lalaith som tittar bort.

Ringer veterinären som säger att det kan gå. Har jag mjölkersättning. Ja, det har jag. Har ungen sugreflexer? Jo, det har den. Jag ska försöka, vara envis och kanske också försöka med honans mjölk, som givetvis är det bästa. Hämtar värmefilten så att jag kan lägga den ifrån mig medan jag blandar mjölkersättningen. Sätter mig på golvet så att jag inte ska tappa ungen när jag ska försöka få i den lite. Det går trögt. Då kommer Lalaith och vill krypa upp i mitt knä och vara nära. Jag trycker runt en av hennes spenar med fingrarna för att stimulera, lyfter ungen till den och den suger. Jag hoppas att det kommer något också. Ungen får äta, men honan är totalt ointresserad av den. Jag går ut i vardagsrummet för att hitta ett telefonnummer till någon i kattklubben som är erfaren uppfödare. Då hittar jag den sista döda kattungen, i soffan. Efterbörden sitter kvar i den och den är också i sin hinna. Hon måste alltså ha fått fem ungar, utan att visa tecken på morgonen, under loppet av fyra timmar.

Jag får tag i Else-Marie som ger mig ett konkret råd. Eftersom Lalaith inte visar några aggresioner mot ungen, bara ointresse kan jag prova att stänga in honan med ungen i ett litet utrymme en timme, så att hon hittar den och förhoppningsvis förstår. En oändligt lång timme går, då jag lämnar dem ensamma. Sen smyger jag in och tittar. Ungen får ligga med henne, men hon är inte intresserad av den. Jag smetar in den med lite mjuk kattmat så att hon förhoppningsvis börjar tvätta den på det sättet och så lämnar jag dem en stund till.

Sen är det dags för mat igen. Jag börjar med mjöklersättningen på golvet igen. Lalaith kommer återigen och lägger sig hos mig. Ungen får dia och gör ifrån sig. Honan vill inte tvätta den, så jag torkar upp och hon är ointresserad av att jag tar ungen. Bär in det lilla livet i vardagsrummet, halvligger i soffan och har den lille mot mitt bröst och mage, där det förhoppningsvis är som varmast. Lalaith kommer och lägger sig bredvid igen och tvättar nu lite i baken. Else-Marie ringer igen, hon har pratat med en annan uppfödare som haft samma problem. Ge inte upp, är rådet.

Så mycket mer har inte hänt, fast timmarna har gått. Då och då lyfter jag fram den lilla för en snutt mat och den äter varje gång. Jag försöker så mycket som möjligt få den att ligga hos Lalaith. Den får gärna ligga, men hon är inte intresserad av den heller, när jag reser mig för att gå på toaletten lämnar hon den bara för att gå med mig, så jag får bära med mig ungen under tröjan igen.

Undrar om det är något som är fel, eftersom hon är så ointresserad, men den äter ju och piper, förhoppningsvis är det bara att den är så liten, eftersom den kom lite för tidigt. Jag vet inte om den är en hona eller en hane, det är rätt oväsentligt i det här läget. Det kommer att bli en lång natt, men jag kommer ju ändå inte att kunna sova efter att ha hittat de som var kalla... Håll ala tummar för att det ska gå att rädda den lilla som är kvar!