Smells like a teen Y-chromosome

Den fyrbenta långnäsan är också förtjust i mjukost. Det finns fyra tassar, en svans och en lång nos med tillhörande tunga som är på jakt efter min macka. Jag fintar, byter hand, håller mackan över huvudet mellan tuggorna och försöker undvika att hälla hela härligheten i datorn. Långnäsan är överallt. Honkatten hör att något händer. Hon löper och kommer utspringande till vardagsrummet där det uppenbarligen är action, vilt skrikande i förhoppning att det ska finnas en lämplig hankatt i tumultet. Den enda som svarar är Cobain på tv:n som skriker "A mosquito, My libido, Yea" och kastar in gitarren i bastrumman. Jag föser undan långnäsan för Humpfthe gången, tar en tugga, höjer mackan i luften igen. "I love you, I'm not gonna crack". Sure, Kurt. Jag kan både se på tv, undvika att hälla ut te, fösa undan katt, skriva blogg, utestänga ljudet från en löpande katta och äta på en gång. Och fortfarande älska mina katter. Ibland är det juste att ha Y- kromosomer. Eller vad sa du igen Lalaith?

Från aprikos till lakrits

Mina siameser ligger i en hög i mitt knä och myser. Det är så vackert att se deras färger tillsammans. Opus går från det ljusaste aprikos till kraftigt rött. Någonstans på vägen, med start vid ljust beige tar Lalaith vid och fortsätter sedan ända ner till den lakritsfärgade lilla nosen. Jag måste bara få skriva av mig och tala om för alla därute på webben hur fina de är och hur mycket jag tycker om dem. Jag är så glad att Lalaith kom igenom den förfärliga födseln utan några synliga men. Jag tänker vänta tills hon har löpt en gång, sen åker vi till veterinären och gör en koll. Puss på er, siamesisarna. Och givetvis puss på abyn Baghera. Han har alltid varit kvällstrött, så han ligger nog redan på sin favoritplats, på en stol under köksbordet. Ibland skymtar man hans lilla pumaansikte där i mörkret. Ja, då var vi ett trekattshushåll igen då.