En kattvän skrev om teleportering i dag, att hon skulle vilja att det fanns när hon åkte kommunalt. Jag tror att mina katter experimenterar mycket med det här fenomenet. Det är inte bara så att de laddar runt julgranen, hoppar upp i soffan och sen med ett gigantiskt språng på över fyra meter teleporterar sig från ryggstödet på soffan, över vardagsrumsgolvet och ut i köket. Nej, de provar också att teleportera saker som jag avsiktligt har lagt högt upp för att skydda dem. Hur de når dessa föremål är en gåta, jag tror att katter även leviterar mellan varven. Därefter, alltså från det att de har fått tag i föremålen, har experimenten däremot inte riktigt fungerat. Det vill säga, sakerna anländer till govlet, men det är något fel på den molekylära sammansättningen när de väl landar, vilket gör att de inte längre sitter ihop. När jag anklagar dem för att de har slagit sönder saker tittar de på mig med sina oskyldiga blinkande kattögon och säger:
"Men matte, vaddå gått i kras, vi försökte ju bara teleportera den, men alla lyckade experiment föregås av en rad misslyckade, det är så vetenskapen är funtad. Du borde verkligen lyssna mer på föreläsningarna som nobelprisvinnarnan håller för att förstå hur många års arbete det ligger bakom framgång."
Jaha, och vad svarar man på sånt?
Opus kan inte fatta varför matte inte begriper någonting
