Skendräktig

Nej, vi får inga kattungar till jul här. Med största säkerhet var det en skendräktighet som nu håller på att gå tillbaka. Den kan ju dels ha kommit av parningen, eller så utlöste Sadies intensiva löp det hela, eller ännu troligare, en kombination av detta. Väldigt synd, jag hade sett fram emot en jul med små små pipiga röster, spinnande och snuttande här, men så blev det inte nu då. Men det är i alla fall bättre så här än att hon fick dödfödda ungar givetvis, nu är det ju bara att prova igen. Lilla snorpan som jag fortfarande tror kommer att bli en sån underbar mamma katt när hon väl får sig en kull. Men givetvis älskar jag henne väldigt mycket oavsett, hon är en underbar personlighet att ha i huset.

Här sitter hon på stereobänken, det brukar hon gilla.


Och givetvis är det skönt att slappa med polarna också.