Den fyrbenta långnäsan är också förtjust i mjukost. Det finns fyra tassar, en svans och en lång nos med tillhörande tunga som är på jakt efter min macka. Jag fintar, byter hand, håller mackan över huvudet mellan tuggorna och försöker undvika att hälla hela härligheten i datorn. Långnäsan är överallt. Honkatten hör att något händer. Hon löper och kommer utspringande till vardagsrummet där det uppenbarligen är action, vilt skrikande i förhoppning att det ska finnas en lämplig hankatt i tumultet. Den enda som svarar är Cobain på tv:n som skriker "A mosquito, My libido, Yea" och kastar in gitarren i bastrumman. Jag föser undan långnäsan för Humpfthe gången, tar en tugga, höjer mackan i luften igen. "I love you, I'm not gonna crack". Sure, Kurt. Jag kan både se på tv, undvika att hälla ut te, fösa undan katt, skriva blogg, utestänga ljudet från en löpande katta och äta på en gång. Och fortfarande älska mina katter. Ibland är det juste att ha Y- kromosomer. Eller vad sa du igen Lalaith?