Hamlet måste ha haft en katt

Visionären väljer en katt, betongmänniskan en hund. Hamlet måste ha haft en katt. Bland platonikerna, eller kattälskarna, återfinnns seglare, poeter och ficktjuvar. Bland arestotelikarna, eller hundälskarna, återfinns soldater, fotbollsspelare och rånare.

Jag vill va din Hund

Ibland undrar jag om katterna förstår en låttext? Lägg speciellt märke till det passande jamet i början :P



Bra i alla fall att Lalaith leker igen.

Tack för blommorna!

Tusen tack till Marie och Janne med katter och hundar för de fina blommorna. Jättegulligt av er. Ytterförpackningen innehöll även ett ljusgrönt snöre som katterna får leka med under uppsikt, det är uppskattat. I dag har Lalaith lekt igen för första gången, lite bara, men alltid något.
Kram Anna

Perpektiv och tack

Det kanske är för tidigt att kalla det för perspektiv, men jag skriver inte lika mycket i chock i dag utan kan titta lite utifrån på det som hänt. Jag känner också att jag måste skriva av mig en del.

Med rätt stor säkerhet var ju alla utom en dödfödda, det var inget jag hade kunnat göra även om jag varit hemma, så de fyra timmar som diffade från det jag hade planerat att finnas på plats kan inte ha inverkat. Någonstans måste man dra gränsen för hur man kan vara ledig, jag hade tagit marginal för en normal födsel och får inte anklaga mig själv för att jag inte var där när de kom för tidigt. Fast det är lätt att säga...

Lalaith mår i alla fall bra. Hon är trött, sover mycket, gärna ihop med Opus eller nära mig, men hon äter, går på lådan, tvättar sig och tvättar Opus. Stackars liten, det måste vara svårt för henne också. Vi håller tass, sover nära varandra och försöker hitta fotfästet.

Tusen tack till Marie som alltid ställer upp, till klubbmedlemmen Else-Marie som kom med råd från en erfaren uppfödare, till Isabella som kom över trots att hennes egen man ligger på intensiven och till alla som hört av sig, både här och i min vanliga blogg, på Siames-i-fokus, på bildsajten Flickr, på Facebook och genom mejl eller telefon. Er omtanke har varit guld värd!

Den lilla har somnat

Vid halv ett i dag orkade den lilla inte längre. Den pep högt flera gånger och somnade in mot mitt bröst. Kanske hade Lalaith rätt som inte brydde sig om den. Kanske var det något fel på den? Sorgen är lika stor i alla fall.

Har klarat natten

Den lilla har klarat natten, även om den var svag vid halv sex-tiden. Lalaith har fortfarande inte riktigt grepp om saken, hon tvättar lite på den, men kan sen gå iväg utan att bry sig om att den blir kvar, eller om jag tillägsmatar den och den piper. Men just nu sover mor och barn bredvi mig i soffan, snart rullar jag nog ihop mig tillsammans med dem...

För tidig förlossning - en lever!

Vilken mardröm. Efter lunch i dag hade jag planerat att vara hemma med Lalaith för att hjälpa henne med förlossningen, enligt beräkning på söndag. Jag kommer hem och möts av Opus som har blod på ryggen. Först tror jag att han har blivit biten, men så kommer Lalaith och jag ser direkt att ungarna inte längre är inne i henne. Jag kastar jackan och springer in i sovrummet.

Det är blod i hela sängen, ser förfärligt ut. Tittar in i bolådan och hittar två kalla ungar. Döda. Jag lyfter dem och börjar gråta. Det är så förskräckligt. Lägger dem i frysen ifall det kan bli aktuellt med en obduktion. Det är bland det värsta jag har gjort, att stoppa in de små där.

Nästa sak blir förstås att kolla Lalaith. Försöker känna på henne om det är någon kvar därinne, men känner inget. Hon spinner och verkar nöjd. Blev det bara två, hon som var så rund? Börjar städa. Tar ut det som är blodigt i bolådan och dåfortsätter mardrömmen, jag hittar en död unge till i ett hörn, nedpetad under bädden, fortfarande i sin hinna. Gråtande letar jag igenom den nedblodade sängen, men den är tom. Då ser jag att det ligger en unge i myskorgen, den som är som en iglo. Jag lyfter även den här ungen, den är kall och otvättad, men den rör lite på benen. Det kan inte bara vara att jag lyfte den, det finns liv i den. Jag är alldeles varm av att vara så upprörd, jag stoppar in ungen under tröjan och värmer den. Den piper lite. Håller fram den till Lalaith som tittar bort.

Ringer veterinären som säger att det kan gå. Har jag mjölkersättning. Ja, det har jag. Har ungen sugreflexer? Jo, det har den. Jag ska försöka, vara envis och kanske också försöka med honans mjölk, som givetvis är det bästa. Hämtar värmefilten så att jag kan lägga den ifrån mig medan jag blandar mjölkersättningen. Sätter mig på golvet så att jag inte ska tappa ungen när jag ska försöka få i den lite. Det går trögt. Då kommer Lalaith och vill krypa upp i mitt knä och vara nära. Jag trycker runt en av hennes spenar med fingrarna för att stimulera, lyfter ungen till den och den suger. Jag hoppas att det kommer något också. Ungen får äta, men honan är totalt ointresserad av den. Jag går ut i vardagsrummet för att hitta ett telefonnummer till någon i kattklubben som är erfaren uppfödare. Då hittar jag den sista döda kattungen, i soffan. Efterbörden sitter kvar i den och den är också i sin hinna. Hon måste alltså ha fått fem ungar, utan att visa tecken på morgonen, under loppet av fyra timmar.

Jag får tag i Else-Marie som ger mig ett konkret råd. Eftersom Lalaith inte visar några aggresioner mot ungen, bara ointresse kan jag prova att stänga in honan med ungen i ett litet utrymme en timme, så att hon hittar den och förhoppningsvis förstår. En oändligt lång timme går, då jag lämnar dem ensamma. Sen smyger jag in och tittar. Ungen får ligga med henne, men hon är inte intresserad av den. Jag smetar in den med lite mjuk kattmat så att hon förhoppningsvis börjar tvätta den på det sättet och så lämnar jag dem en stund till.

Sen är det dags för mat igen. Jag börjar med mjöklersättningen på golvet igen. Lalaith kommer återigen och lägger sig hos mig. Ungen får dia och gör ifrån sig. Honan vill inte tvätta den, så jag torkar upp och hon är ointresserad av att jag tar ungen. Bär in det lilla livet i vardagsrummet, halvligger i soffan och har den lille mot mitt bröst och mage, där det förhoppningsvis är som varmast. Lalaith kommer och lägger sig bredvid igen och tvättar nu lite i baken. Else-Marie ringer igen, hon har pratat med en annan uppfödare som haft samma problem. Ge inte upp, är rådet.

Så mycket mer har inte hänt, fast timmarna har gått. Då och då lyfter jag fram den lilla för en snutt mat och den äter varje gång. Jag försöker så mycket som möjligt få den att ligga hos Lalaith. Den får gärna ligga, men hon är inte intresserad av den heller, när jag reser mig för att gå på toaletten lämnar hon den bara för att gå med mig, så jag får bära med mig ungen under tröjan igen.

Undrar om det är något som är fel, eftersom hon är så ointresserad, men den äter ju och piper, förhoppningsvis är det bara att den är så liten, eftersom den kom lite för tidigt. Jag vet inte om den är en hona eller en hane, det är rätt oväsentligt i det här läget. Det kommer att bli en lång natt, men jag kommer ju ändå inte att kunna sova efter att ha hittat de som var kalla... Håll ala tummar för att det ska gå att rädda den lilla som är kvar!

Stukad armbåge

Jaha, nu har vi varit på undersökning. Baghera har stukat armbågen. Exakt hur han lyckats med det vet jag inte, men antagligen en dålig landning när han hoppat ner. Han har fått en smärtstillande antiinflammatorisk spruta och sen en ska han ha piller i fyra dagar. Hoppas att det går över efter det. Han är ju så himla snäll, gnällde lite när det gjorde ont när han blev undrersökt, men det var allt. Nu är han rätt nöjd med att vara hemma och ligga i transportburen som han inte alls ville gå in i när vi skulle åka iväg. Lillgubben!

Baghera haltar

Kom hem från jobbet i dag och upptäcker att Baghera haltar. Mycket. Vänster fram. Ingen aning om vad som kan ha hänt, han verkar inte öm, inte svullen, hittar inget sår. Jag får gärna ha honom i knät och undersöka. Har fått en tid hos veterinären kvart över tre, så jag får väl återkomma med vad det kan vara. Lille gubben min, vad har du gjort?

En stoooor mage

Lite trevligare nyheter i dag. Nu är det bara en knapp vecka kvar innan dag 63 är inne. Lalaiths mage har blivit stooor och hon visar gärna upp den. Hur många tror ni det är där inne?



Men det är lite irriterande att inte nå att tvätta överallt förstås :)

Elsa har somnat in

I dag var jag tvungen att fatta det tråkiga beslutet att låta Elsa somna in. Under en tid har hon tappat i muskelmassa, men på slutet gick det så fort. Det blev bara en liten skrutta kvar. Till och med hennes berömda purr försvann. Jag är ledsen, men har knät och skrivbordet fullt av tröst från Baghera, Opus och Lalaith.

De var jättefina på Solsidans veterinärpraktik, tände ett ljus, gav en klapp på axeln och var väldigt lugna och fina kring det hela. Stort tack för att ni var så förstående för en rödgråten matte!

Här är sista bilderna på Elsa. Hon blev nästan 17 år.

För några dagar sedan, med sina vänner på sängen; Lalaith, Opus och Elsa i en hög och Baghera i förgrunden.


Från tidigare i dag, min vackra näktergal har sjungit färdigt. Älskade lilla kämpe, hoppas du är hos din Tiger nu!

Elsa är dålig

Måste bara få skriva av mig lite...
Under en tid har min Elsa tappat i muskelmassa och visat ålderstecken, hon är nästan 17 år. Men den senaste veckan har det gått utför snabbt och blivit akut. Hon är _väldigt_ mager och skruttig, även om hon fortfarande går ut i köket när jag kommer hem och hoppar upp i sängen när vi ska sova. Hon har alltid varit så värdig, men också väldigt envis. Det är väl tyvärr bara att inse att åldern börjar ta ut sin rätt, även om det är svårt att acceptera. Jag ringde veterinären och grät i dag och fick en tid på fredag. Jag är bara alltför rädd att jag har rätt, och att det skonsamaste är ifall jag åker hem med en tom bur. Men jag vill ju ändå att de ska titta på henne, någonstans hoppas man ju. Nej, det går inte att förberedas sig helt för det sista beslutet. Ändå kommer man att måsta ta det många gånger ifall man vill ha djur. Som tur är finns ju Tiger, katten hon älskade så, redan i ljuset, så hon kommer att få bli tvättad av honom igen när dagen kommer. Men redan nu gör det så ont här hos mig...

Marie fotar mina katter

Min kompis Marie var här i mellandagarna och tog några fina bilder av kissarna.

Lalaith njuter av några få timmars dagsljus


Ok, jag är dräktig. Och?!


Fundersam, kanske på vad hon har i magen?


Elsa med de vackra gröna ögonen


Lite svårflirtad, men ändå så fin!


Opus i mitt knä - som vanligt, han är en riktig knäkatt!


Mysigt så att man måste trampa lite!


Gosseman!


Jag älskar dig!


Tusen tack Marie!