Elsa har somnat in

I dag var jag tvungen att fatta det tråkiga beslutet att låta Elsa somna in. Under en tid har hon tappat i muskelmassa, men på slutet gick det så fort. Det blev bara en liten skrutta kvar. Till och med hennes berömda purr försvann. Jag är ledsen, men har knät och skrivbordet fullt av tröst från Baghera, Opus och Lalaith.

De var jättefina på Solsidans veterinärpraktik, tände ett ljus, gav en klapp på axeln och var väldigt lugna och fina kring det hela. Stort tack för att ni var så förstående för en rödgråten matte!

Här är sista bilderna på Elsa. Hon blev nästan 17 år.

För några dagar sedan, med sina vänner på sängen; Lalaith, Opus och Elsa i en hög och Baghera i förgrunden.


Från tidigare i dag, min vackra näktergal har sjungit färdigt. Älskade lilla kämpe, hoppas du är hos din Tiger nu!

Elsa är dålig

Måste bara få skriva av mig lite...
Under en tid har min Elsa tappat i muskelmassa och visat ålderstecken, hon är nästan 17 år. Men den senaste veckan har det gått utför snabbt och blivit akut. Hon är _väldigt_ mager och skruttig, även om hon fortfarande går ut i köket när jag kommer hem och hoppar upp i sängen när vi ska sova. Hon har alltid varit så värdig, men också väldigt envis. Det är väl tyvärr bara att inse att åldern börjar ta ut sin rätt, även om det är svårt att acceptera. Jag ringde veterinären och grät i dag och fick en tid på fredag. Jag är bara alltför rädd att jag har rätt, och att det skonsamaste är ifall jag åker hem med en tom bur. Men jag vill ju ändå att de ska titta på henne, någonstans hoppas man ju. Nej, det går inte att förberedas sig helt för det sista beslutet. Ändå kommer man att måsta ta det många gånger ifall man vill ha djur. Som tur är finns ju Tiger, katten hon älskade så, redan i ljuset, så hon kommer att få bli tvättad av honom igen när dagen kommer. Men redan nu gör det så ont här hos mig...

Marie fotar mina katter

Min kompis Marie var här i mellandagarna och tog några fina bilder av kissarna.

Lalaith njuter av några få timmars dagsljus


Ok, jag är dräktig. Och?!


Fundersam, kanske på vad hon har i magen?


Elsa med de vackra gröna ögonen


Lite svårflirtad, men ändå så fin!


Opus i mitt knä - som vanligt, han är en riktig knäkatt!


Mysigt så att man måste trampa lite!


Gosseman!


Jag älskar dig!


Tusen tack Marie!

Lalaith börjar bli rund

Lalaith börjar visa en viss rondör om magen. Jag är rätt säker på att det är kattungar där inne. Superkul givetivs. För någon sekund blir jag sedan rädd för allt det för med sig, men sen tänker jag att hon är en så trygg och fin tjej, hon kommer att grejja det här på bästa sätt! Hon tar det ofta lugnt här på fönsterbänken som är alldeles varm av elementet som sitter precis under. Ibland får hon sällskap av morbror Opus också.



Jag har äntligen fått upp bokhyllan och börjat ta hem bokkartongerna från garaget på landet. Till och med Elsa tyckte att det var värt en inspektion. När hon var ung hoppade hon rakt upp på en hög Billy bokhylla. Numera nöjer hon sig med att titta på dem och se att kattböckerna kommer på plats!



Opus tycker att det är jättekul att vi har ett badkar här i huset. När man spolar upp vattnet står han och övervakar det hela noga, speciellt om det är badolja i så att det löddrar lite. När man sen sitter i badet går han balansgång på den hala kanten, jag bara väntar på att han ska plurra och få sig en rotblöta, men än har han klarat sig :)