I går kväll flyttade Eleseus in. Resan hade gått utan problem och han hade ju sällskap av sina systrar hela vägen. Kerstin, som skulle ha de båda flickorna (den lila och paddeluringen) var supersnäll och tog med Eleseus på tåget från Oslo, men innan dess hade hela kullen dessutom flugit med Finn-Ove (uppfödare), så det blev en lång dag för de små.
När jag sen satte min lilla gutt ensam i min transportbur för at köra den sista biten pep han alldeles ömkligt, lilla vännen undrade så var mamma och alla syskonen var förstås. Hemma togs han emot av en nyfiken Lalla och en förvånansvärt tyst Opus medan Sadie lade sig under badkaret för säkerhets skull. Jag var vaken några timmar till för att se att allt var lugnt och sen kröp Opus och jag ner i sängen för att sova. Eleseus gick nog omkring och luktade på omgivningen skulle jag tro, eller om han somnade på filten han fått med, som "luktade Norge".
Någon gång mitt i natten kom han sen hoppandes upp i sängen. Det var då jag upptäckte att han hade otroliga små nåldynor på fötterna, för han promenerade fram och tillbaka över mitt ansikte oräkneliga gånger. Opus tog det säkra före det osäkra och gick morrande sin väg, men Lalla låg i fotänden och sov, hon är cool.
På morgonen hände en liten olycka, jag tror helt enkelt inte att han hann fram till lådan, utan använde värmefilten som låg i soffan. Nå, den går att tvätta, så det är inte hela världen och jag såg det när det hände så jag lyfte ju bara över honom till lådan och gav sen beröm när han satt där och gjorde klart det han skulle. Han hade hunnit bli lite våt på nederdelen av baktassarna, så vi fick öva lite på tvätt i handfatet också. Sen städade han sin egen päls och somnade gott och jag passde på att klippa alla små klor, det gick helt utan problem.
Nu ligger mina flickor på stolarna under matbordet, Opus högst upp i klätterträdet och Eleseus ligger fortfarande och sover i mitt knä. Det är skönt att han tycker att jag är ok och att han kom och sov i sängen också. Jag vet att han kallades Seus hos uppfödaren (inte som den grekiska guden, utan Se-us), men han är så ljus och blond så jag funderar på att ge honom smeknamnet Blanche. Det skulle hänga ihop på ett ganska gulligt sätt med Sadie. Men än blandar jag och Seus är bra det med, så vi får se vad det blir i slutänden. Kärt barn har ju ändå många namn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vad skönt att det gått bra med lilla sötisen (trots en liten olycka). Ser fram emot bilder på han och övriga katter i hemmet =)
Skönt att det ändå gick så pass bra med dom gamla katterna, du får rapportera mer.
Och vad duktig han måste känt sig när han fick beröm :) Vi får bara hoppas att det inte händer fler olyckor!
Normalt sett är ju kattungar rumsrena vid 12 veckor (som de minst ska vara vid leverans), men är man liten, har rest långt och sen blir utfräst kanske man inte riktigt vågade fram till lådan heller. Men nu har han tagit för sig lite mer och det blir nog inga fler problem. Han sover i mitt knä igen, men har ätit och lekt lite och verkar må bra.
En olycka händer väl lätt om man är liten och kanske mer rädd och tagen än man vågar visa. Härligt att höra att han vågade komma upp till dig i sängen.
Ska bli kul att se bilder. :-)
Gonatt önskar S*Concinnus/ I.
Åh vad skönt att det verkar gå så otroligt bra trots allt.
Kramar i massor från oss
Dessutom var det en engångsolycka. Nu vet han var lådan finns och kan planera lite bättre. Han har tydligen varit väldigt duktig hemma också och gick tidigt på "vuxenlåda" med dörr. Men jag kommer att ha kvar extralådan i vardagsrummet tills allt fräs har slutat, så att det alltid finns någonstans att gå, om det skulle vara en fräsig fånig stor katt på den andra lådan :)
Skicka en kommentar