Smells like a teen Y-chromosome

Den fyrbenta långnäsan är också förtjust i mjukost. Det finns fyra tassar, en svans och en lång nos med tillhörande tunga som är på jakt efter min macka. Jag fintar, byter hand, håller mackan över huvudet mellan tuggorna och försöker undvika att hälla hela härligheten i datorn. Långnäsan är överallt. Honkatten hör att något händer. Hon löper och kommer utspringande till vardagsrummet där det uppenbarligen är action, vilt skrikande i förhoppning att det ska finnas en lämplig hankatt i tumultet. Den enda som svarar är Cobain på tv:n som skriker "A mosquito, My libido, Yea" och kastar in gitarren i bastrumman. Jag föser undan långnäsan för Humpfthe gången, tar en tugga, höjer mackan i luften igen. "I love you, I'm not gonna crack". Sure, Kurt. Jag kan både se på tv, undvika att hälla ut te, fösa undan katt, skriva blogg, utestänga ljudet från en löpande katta och äta på en gång. Och fortfarande älska mina katter. Ibland är det juste att ha Y- kromosomer. Eller vad sa du igen Lalaith?

Från aprikos till lakrits

Mina siameser ligger i en hög i mitt knä och myser. Det är så vackert att se deras färger tillsammans. Opus går från det ljusaste aprikos till kraftigt rött. Någonstans på vägen, med start vid ljust beige tar Lalaith vid och fortsätter sedan ända ner till den lakritsfärgade lilla nosen. Jag måste bara få skriva av mig och tala om för alla därute på webben hur fina de är och hur mycket jag tycker om dem. Jag är så glad att Lalaith kom igenom den förfärliga födseln utan några synliga men. Jag tänker vänta tills hon har löpt en gång, sen åker vi till veterinären och gör en koll. Puss på er, siamesisarna. Och givetvis puss på abyn Baghera. Han har alltid varit kvällstrött, så han ligger nog redan på sin favoritplats, på en stol under köksbordet. Ibland skymtar man hans lilla pumaansikte där i mörkret. Ja, då var vi ett trekattshushåll igen då.

Hamlet måste ha haft en katt

Visionären väljer en katt, betongmänniskan en hund. Hamlet måste ha haft en katt. Bland platonikerna, eller kattälskarna, återfinnns seglare, poeter och ficktjuvar. Bland arestotelikarna, eller hundälskarna, återfinns soldater, fotbollsspelare och rånare.

Jag vill va din Hund

Ibland undrar jag om katterna förstår en låttext? Lägg speciellt märke till det passande jamet i början :P



Bra i alla fall att Lalaith leker igen.

Tack för blommorna!

Tusen tack till Marie och Janne med katter och hundar för de fina blommorna. Jättegulligt av er. Ytterförpackningen innehöll även ett ljusgrönt snöre som katterna får leka med under uppsikt, det är uppskattat. I dag har Lalaith lekt igen för första gången, lite bara, men alltid något.
Kram Anna

Perpektiv och tack

Det kanske är för tidigt att kalla det för perspektiv, men jag skriver inte lika mycket i chock i dag utan kan titta lite utifrån på det som hänt. Jag känner också att jag måste skriva av mig en del.

Med rätt stor säkerhet var ju alla utom en dödfödda, det var inget jag hade kunnat göra även om jag varit hemma, så de fyra timmar som diffade från det jag hade planerat att finnas på plats kan inte ha inverkat. Någonstans måste man dra gränsen för hur man kan vara ledig, jag hade tagit marginal för en normal födsel och får inte anklaga mig själv för att jag inte var där när de kom för tidigt. Fast det är lätt att säga...

Lalaith mår i alla fall bra. Hon är trött, sover mycket, gärna ihop med Opus eller nära mig, men hon äter, går på lådan, tvättar sig och tvättar Opus. Stackars liten, det måste vara svårt för henne också. Vi håller tass, sover nära varandra och försöker hitta fotfästet.

Tusen tack till Marie som alltid ställer upp, till klubbmedlemmen Else-Marie som kom med råd från en erfaren uppfödare, till Isabella som kom över trots att hennes egen man ligger på intensiven och till alla som hört av sig, både här och i min vanliga blogg, på Siames-i-fokus, på bildsajten Flickr, på Facebook och genom mejl eller telefon. Er omtanke har varit guld värd!

Den lilla har somnat

Vid halv ett i dag orkade den lilla inte längre. Den pep högt flera gånger och somnade in mot mitt bröst. Kanske hade Lalaith rätt som inte brydde sig om den. Kanske var det något fel på den? Sorgen är lika stor i alla fall.