Nobelpris i teleportering

En kattvän skrev om teleportering i dag, att hon skulle vilja att det fanns när hon åkte kommunalt. Jag tror att mina katter experimenterar mycket med det här fenomenet. Det är inte bara så att de laddar runt julgranen, hoppar upp i soffan och sen med ett gigantiskt språng på över fyra meter teleporterar sig från ryggstödet på soffan, över vardagsrumsgolvet och ut i köket. Nej, de provar också att teleportera saker som jag avsiktligt har lagt högt upp för att skydda dem. Hur de når dessa föremål är en gåta, jag tror att katter även leviterar mellan varven. Därefter, alltså från det att de har fått tag i föremålen, har experimenten däremot inte riktigt fungerat. Det vill säga, sakerna anländer till govlet, men det är något fel på den molekylära sammansättningen när de väl landar, vilket gör att de inte längre sitter ihop. När jag anklagar dem för att de har slagit sönder saker tittar de på mig med sina oskyldiga blinkande kattögon och säger:
"Men matte, vaddå gått i kras, vi försökte ju bara teleportera den, men alla lyckade experiment föregås av en rad misslyckade, det är så vetenskapen är funtad. Du borde verkligen lyssna mer på föreläsningarna som nobelprisvinnarnan håller för att förstå hur många års arbete det ligger bakom framgång."
Jaha, och vad svarar man på sånt?


Opus kan inte fatta varför matte inte begriper någonting

Julkort

Det här är årets jukort även utanför kattkretsar. Foto är en av mina andra stora hobbies. Klicka på bilden för att se den i större format.



Om någon är nyfiken är denna tagen med Nikon D2X och en Lensbaby 2.0. Ingen efterbehandling mer än att lägga på texten.

Skendräktig

Nej, vi får inga kattungar till jul här. Med största säkerhet var det en skendräktighet som nu håller på att gå tillbaka. Den kan ju dels ha kommit av parningen, eller så utlöste Sadies intensiva löp det hela, eller ännu troligare, en kombination av detta. Väldigt synd, jag hade sett fram emot en jul med små små pipiga röster, spinnande och snuttande här, men så blev det inte nu då. Men det är i alla fall bättre så här än att hon fick dödfödda ungar givetvis, nu är det ju bara att prova igen. Lilla snorpan som jag fortfarande tror kommer att bli en sån underbar mamma katt när hon väl får sig en kull. Men givetvis älskar jag henne väldigt mycket oavsett, hon är en underbar personlighet att ha i huset.

Här sitter hon på stereobänken, det brukar hon gilla.


Och givetvis är det skönt att slappa med polarna också.

Vad tror du?

För ungefär 64 dagar sedan blev Lalla parad. Först var jag övertygad om att det hade tagit, men ju längre tiden har gått desto mer osäker har jag blivit. Men det finns också saker som tyder på att hon skulle vara dräktig. Nu är det ju dags att föda, om hon nu har något att föda, och här går jag som en osalig ande och vågar inte ens gå ut och köpa mandariner. Vad tror du?

Tecken på att hon ska ha ungar:

Inget löp sedan parningen, inte ens när lilla orientalfröken Sadie har löpt (vilket hon har gjort två gånger under den eventuella dräktigheten). Som äldre hona och dominant natur borde Lalla ju ha sympatilöpt för att ta befälet om hon inte var dräktig tycker jag.

Något större vårtgårdar, men inte röd, men det var hon inte sist när hon var dräktig heller.

Lite rund om magen.

Eventuella rörelse, men inte makant.

Verkar lite klumpigare än vanligt i sina rörelser, missar en del hopp och avstår andra.

Hon födde tidigt sist, men då hade hon ju å andra sidan inte friska ungar (kullen var dödfödd) så det kan ju hända att hon stötte ut dem för att skydda sig själv

Tecken på att hon inte är dräktig:

Inga riktigt röda tuttar, men det hade hon inte sist när hon var dräktig heller.

Livlig, hoppar och springer med de andra, men inte riktigt full rulle, men det kan ju bero på nedan:

Rund om magen, men hon har en släkt som lätt lägger på sig och kan ju helt enkelt vara mullig.

Inga tydliga fosterrörelser, men om hon å andra sidan bara har en eller två har de ju mer plats så det behöver inte kännas lika mycket då.

Inga tecken på att bädda, annat än att hon alltid gillar att ligga under filtar, eller under täcket när vi ska sova.

Det är dag 64 och inget händer, men normalt går ju våra katter till dag 65.

Åtgärder:

Tja, jag är hemma och vakar som sagt. Det är ju lite tidigt att åka till veterinären för ett ultraljud, är hon nu på väg att föda trots allt blir det ju bara en onödig stress, men förr eller senare måste jag ju kolla upp det om inget visar sig. Tyvärr blir det ju helg och sen jul mitt i allt. Hur hade du gjort? (vill du inte skriva en kommentar kan du gå till katternas hemsida www.felicula.com) och skicka mejl genom formuläret där). Tacksam för alla tips!

Bara lussekatter

Har vakat, bakat och suttit i värmen på golvet framför ugnen med Lalla och tittat på när de blev färdiga. Men de enda bullar som kom ur ugnen i dag var lussekatterna. Några kattungar verkar fortfarande inte var på gång.

Jag tänker alltid på min första katt Tiger när jag gör eller äter saffransbröd. Han älskade det så mycket att han kom och tiggde av mig. Jag vet att det inte är så bra för katter, men en liten smula fick han alltid smaka, så ofta äter jag inte bullar att det gjorde något. Nu verkar det som om det senaste tillskottet här hemma, Sadie, också är lite förtjust i dem. Får väl se om det bara var nyfikenhet eller om hon faktiskt har samma smak som Tiger.

Inga kattungar idag

Första dagen i nedräkningen har kommit och gått, men ännu inga kattungar. I och för sig var sannolikheten mycket liten i dag, så det är ingen underligt. I dag var det 63 dagar sedan jag lämnade henne hos hankatten och det var ju på kvällen och Michael tror inte de parade sig förrän tidigast något dygn senare, så även i morgon vid den här tiden kommer det att vara tidigt. Men jag tänker ju passa på henne i alla fall. Om hon nu är dräktig, vilket alltså fortfarande inte heller är helt säkert. Men Sadie har löpt för fullt här och det Lalla har gjort är inte att sympatilöpa, utan istället försöka ta hand om Sadie, som om hon var hennes kattunge och inte nyligen har blivit en vuxen dam själv. Däremot bäddar hon inte och tuttarna är bara något ändrade. Men det finns ju andra katter som har lurats, så vi får väl se vem som har rätt sen. Mig får hon ju gärna lura och väcka mitt i natten för att hon ska föda, det skulle bara vara trevligt.

Lucia

- Men Opus, det brukar ju vara en tjej som är Lucia, säger Sadie.



PS Sadie löper ju dessutom, så hon sjunger som ett helt luciatåg.

Minst två ungar

Monica som har Lalaiths pappa har varit här. Hon kunde känna minst två kattungar och en av dem rörde sig också medan hon hade händerna mot, så vi fortsätter och håller tummarna för att det ska bli en fin kull här. Någon gång mellan den 14:e och den 18:e bör det vara dags, lite beroende på vilken dag de parade sig och hur länge hon går med dem. Lalla själv tyckte bara att det var mysigt att få ligga i ett annat knä en stund och bli ompysslad.

Julannonser på löpande band

Nu tillverkar jag julannonser på löpande band. Både för min klubb, Siameslinjen, och för min egen uppfödning. Så här blev det:

Min uppfödning kommer att presenteras så här i tidningen Orientexpressen:


Klubben tyckte att det var så kul förra året, men den tokiga bilden på Opus som jagar julgranskulan, så de ville ha liknande bilder i år. De andra två kissarna fick bli modeller i år. Lalaith får vara med i Orientexpressen hon med. Kolla in huggtänderna! :)


Och lilla Sadie kommer att få synas i Sveraks tidning Våra Katter. Den här kanske är mer tindrande än tokig, men förhoppningsvis sticker den i alla fall ut lite från de övriga.


Och undrar ni hur Opus såg ut förra året så får ni bläddra här i bloggen. Om jag kan lista ut hur man gör interna länkar ska jag fixa en länk åt er sedan!

Då ska vi se om jag lyckas länka... Klicka här