Min fina flicka blir extra vacker när hon väntar smått. Hennes konstraster blir riktigt skarpa, antagligen för att hon är varmare i kroppen av att bära de små, men ändå mörk nog i ansiktet för att inte "tappa" masken. Som om det inte räckte med att hon blir snyggare så för hon sig också som en drottning, väl medveten om hur viktig hon är för de liv hon bär. Hon tar vara på sig, äter ordentligt, tar det lite lugnare ("bara" i 120, inte i 200 som vanligt :P ) och vill gärna visa matte hur det är fatt flera gånger om dagen, precis som att hon är stolt.
Hon börjar bli bredare över ryggen, och härom dagen när hon låg på den varma stenskivan i fönstret började det också synas en bäbismage som putade ut. Håll tummarna för att allt ska gå lätt och rätt med resten av dräktigheten, förlossningen och för de små när de kommer. Nyår får jag väl tillbringa hemma och passa så att inga raketer skrämmer henne. Även om hon inte precis tillhör de lättskrämda så tycker jag att det verkar dumt att chansa, då är det ju dessutom bara 15 dagar kvar. Men det gör såklart inget, vem vet, någon kanske kommer hit och firar med mig, eller så är det något bra på tv. Jag byter gärna ett nyårsfirande mot att veta att min fina flicka känner sig trygg.
söndag 19 december 2010
torsdag 11 november 2010
Lalaith är parad med Hoffens Kelso
I dag satt jag med telefonen i handen och började slå numret till veterinären för att kastrera Lalla. Hon har det jobbigt när hon löper, och hon som inte alls löpte ofta i början har nu istället nästan gått i en varannanveckors-cykel. Hon travar omrking och då och då har det skett en olycka så att det stinker piss båda här och var. Jag har inte sett några tecken på sjukdom och det har inte hänt när hon inte löpt, så jag har utgått från att det är helt och hållet hormonellt. I går kväll kon det så en skvätt på mitt ben, sådär som att hon verkligen själv hade fått nog.
Lite är det givetvis hennes eget fel. Vi har en kanonfin pojke här hemma, men Tommy tycker att hon är ganska läskig, och det är ju inte såunderligt, för när hon kommer nära slår hon honom med framtassarna så att det smäller om det, och fräser åt honom att hålla sig på avstånd. Han, som inte har parat förr, tycker såklart att hon är otäck, hon lyckades ju skrämma mer erfaret herrfolk tidigare. Men det värsta är ju kanske ändå att hon även har sett till att hålla Tommy borta från Sadie och gått emellan när de har visat intresse för varandra, så att lille Tommy till sist inte vågat gå på Sadie heller, även om hon inte alls är lika bitsk.
Men när jag satt där med luren i handen så tänkte jag på hur fin min Lalaith är, en stor och trygg flicka, med möjlighet att dessutom föra vidare sånt som jag älskar hos Opus också, förutom sina egna fina drag. För trots att hon spöar hankatter är hon ju för övrigt en väldigt människokär liten kisse som vill sova i sängen och ligga i mitt knä, som alltid kommer i dörren och hälsar, oavsett vem som kommer, och som har varit väldigt fin när jag tagit hem andra kattungar, Sadie tog hon ju som sin egen och när Tommy var liten var han ju också ok. Och då bestämde jag mig för att prova en annan väg, att skicka iväg henne till en pojke som jag nästan i smyg hade tittat på tidigare, bara han nu fortfarande var fertil och bara hon fick komma.
Jag dubbelkollade med Pawpeds (databas för stamtavlor) och såg att de har 0,0 procent inavelsgrad till och med femte generation, den första 0,195% dyker upp i sjätte led. Det är ju helt ok. Så jag ringde och vi fick komma. Hon gick ur transportburen, han kurrade lite och hon fräste inte en enda gång, bara gick runt och inspekterade (de var i ett stort lyxigt badrum). Vi satt en stund hos dem och det verkade som att båda katterna var klart intresserade. Trots den nästan två timmar långa resan hade Lalla inte gått ur löp, det var väldigt uppenbart. Vi lämnade dem en stund för att fika och skriva papper och då hörde vi _vrålet_. Det var min lilla dam det, som brölade som en älg i brunst ungefär, och vi undrade ifall de radan hade fått till det? Sen blev det tyst och efter fikat gick vi up igen och satt en stund och kollade på dem. Lalla ålade omkring på en stol och hanen satt på en bänskiva och lurpassade. Så hoppade han, men hon låg just då på rygg, så hans bett tog henne nästan i strupen. Men på något sätt lyckades han knuffa runt henne på rätt köl och så parade han. Hon gjorde älgljudet igen, det var helt klart detta som hänt även vid det första brölet.
För mig återstod bara att noterad dag och till och med klockslag (i dag, kring 20.15 var det första gången) och pussa lite på henne innan jag åkte hemåt. Det blir tomt att inte få ha sin tjej under täcket i natt, fast Opus ligger ju också där, så jag överlever nog, och förhoppningsvis är hon dräktig när hon kommer hem om några dagar.
Killen är Hoffens Kelso, en fin brunmaskad SYS (siamesfärgad med vita fläckar). Han kom direkt fram och hälsade på mig och verkade supermysig i sättet. Han är stor och fin också, med höga fina ben. För er som är nyfikna på stamtavlor kan ni se kombinationen här:
http://pawpeds.com/db/?a=p&ids=3:861676;2:796439&g=6&p=sia&date=iso&o=ajgrep
Möjliga färger är brun, blå, röd/padda, choklad och lila, i solid eller solid sys. Både Gunilla som har hanen, och jag kände nog att en sys-padda inte skulle vara helt fel, men i första hand hoppas jag ju på sunda och fina ungar, oavsett färg. Och att Sadie och Tommy ska få ro så att även de kan få till det. Har Tommy bara fått para en gång så kanske han även vågar sig på Lalla i framtiden, men allt beror ju på hur länge han går att ha fertil förstås. Men fortfarande hägrar den röda honan som en sån kombination kan ge förstås, men den dagen...
För er som minns hur det var för två år sedan, med en dödfödd kull, så hoppas jag nu innerligt att ni håller tummarna för min fina Lalaith!
Här finns det en bild på Kelso: http://www.sogrupp.se/adpics/DSC_0624.JPG
och här är Lalla (lite dålig bild från telefonen, men den är den färskaste jag har
Lite är det givetvis hennes eget fel. Vi har en kanonfin pojke här hemma, men Tommy tycker att hon är ganska läskig, och det är ju inte såunderligt, för när hon kommer nära slår hon honom med framtassarna så att det smäller om det, och fräser åt honom att hålla sig på avstånd. Han, som inte har parat förr, tycker såklart att hon är otäck, hon lyckades ju skrämma mer erfaret herrfolk tidigare. Men det värsta är ju kanske ändå att hon även har sett till att hålla Tommy borta från Sadie och gått emellan när de har visat intresse för varandra, så att lille Tommy till sist inte vågat gå på Sadie heller, även om hon inte alls är lika bitsk.
Men när jag satt där med luren i handen så tänkte jag på hur fin min Lalaith är, en stor och trygg flicka, med möjlighet att dessutom föra vidare sånt som jag älskar hos Opus också, förutom sina egna fina drag. För trots att hon spöar hankatter är hon ju för övrigt en väldigt människokär liten kisse som vill sova i sängen och ligga i mitt knä, som alltid kommer i dörren och hälsar, oavsett vem som kommer, och som har varit väldigt fin när jag tagit hem andra kattungar, Sadie tog hon ju som sin egen och när Tommy var liten var han ju också ok. Och då bestämde jag mig för att prova en annan väg, att skicka iväg henne till en pojke som jag nästan i smyg hade tittat på tidigare, bara han nu fortfarande var fertil och bara hon fick komma.
Jag dubbelkollade med Pawpeds (databas för stamtavlor) och såg att de har 0,0 procent inavelsgrad till och med femte generation, den första 0,195% dyker upp i sjätte led. Det är ju helt ok. Så jag ringde och vi fick komma. Hon gick ur transportburen, han kurrade lite och hon fräste inte en enda gång, bara gick runt och inspekterade (de var i ett stort lyxigt badrum). Vi satt en stund hos dem och det verkade som att båda katterna var klart intresserade. Trots den nästan två timmar långa resan hade Lalla inte gått ur löp, det var väldigt uppenbart. Vi lämnade dem en stund för att fika och skriva papper och då hörde vi _vrålet_. Det var min lilla dam det, som brölade som en älg i brunst ungefär, och vi undrade ifall de radan hade fått till det? Sen blev det tyst och efter fikat gick vi up igen och satt en stund och kollade på dem. Lalla ålade omkring på en stol och hanen satt på en bänskiva och lurpassade. Så hoppade han, men hon låg just då på rygg, så hans bett tog henne nästan i strupen. Men på något sätt lyckades han knuffa runt henne på rätt köl och så parade han. Hon gjorde älgljudet igen, det var helt klart detta som hänt även vid det första brölet.
För mig återstod bara att noterad dag och till och med klockslag (i dag, kring 20.15 var det första gången) och pussa lite på henne innan jag åkte hemåt. Det blir tomt att inte få ha sin tjej under täcket i natt, fast Opus ligger ju också där, så jag överlever nog, och förhoppningsvis är hon dräktig när hon kommer hem om några dagar.
Killen är Hoffens Kelso, en fin brunmaskad SYS (siamesfärgad med vita fläckar). Han kom direkt fram och hälsade på mig och verkade supermysig i sättet. Han är stor och fin också, med höga fina ben. För er som är nyfikna på stamtavlor kan ni se kombinationen här:
http://pawpeds.com/db/?a=p&ids=3:861676;2:796439&g=6&p=sia&date=iso&o=ajgrep
Möjliga färger är brun, blå, röd/padda, choklad och lila, i solid eller solid sys. Både Gunilla som har hanen, och jag kände nog att en sys-padda inte skulle vara helt fel, men i första hand hoppas jag ju på sunda och fina ungar, oavsett färg. Och att Sadie och Tommy ska få ro så att även de kan få till det. Har Tommy bara fått para en gång så kanske han även vågar sig på Lalla i framtiden, men allt beror ju på hur länge han går att ha fertil förstås. Men fortfarande hägrar den röda honan som en sån kombination kan ge förstås, men den dagen...
För er som minns hur det var för två år sedan, med en dödfödd kull, så hoppas jag nu innerligt att ni håller tummarna för min fina Lalaith!
Här finns det en bild på Kelso: http://www.sogrupp.se/adpics/DSC_0624.JPG
och här är Lalla (lite dålig bild från telefonen, men den är den färskaste jag har
lördag 14 augusti 2010
Båda flickorna är nu champion
I dag har jag varit i Järna på utställning med Sadie och Tommy.
Jag är så stolt över mina fina katter. I dag blev Sadie också champion, så nu har både hon och Lalaith titel. Det känns bra om de ska bli mamma, att liksom ha papper på att de uppfyller standarden för rasen.
Min lilla pojke tog dessutom sitt första cert i dag, han är bara en vecka över tio månader, och visst sa domaren att han ser lite barnslig ut än, men det var inget som hindrade att han fick certet. Han fick beröm för sin fina kropp som är muskulös. Sadie fick återigen beröm för sin fina pälskvalité och varma chokladfärg, samt för att mönstret syns så fint och jämnt på båda sidorna.
Båda katterna är oerfarna på utställningar, Tommy gjorde sin andra och Sadie är utställd tre gånger som vuxen, samt en gång som kattunge och en som junior, så det var hennes femte. Båda var aningen blyga, men uppträdde vänligt och fint. Tommy fick gå en extra runda efteråt, i sele, för att öva lite mer när vi ändå hade chansen. Jag kom på att det var första gången som han hade sele på sig, men det verkade han inte bry sig om, utan gick nyfiket iväg över golvet för att se vad som fanns att nosa på.
Det är skoj att ställa ut när katterna är så här duktiga och när man kommer hem med uppnådda mål (som ju var titeln för Sadie och ett cert till Tommy). Nu serveras det Sheeba med en liten klick mjukost, det är de väl värda!
Jag är så stolt över mina fina katter. I dag blev Sadie också champion, så nu har både hon och Lalaith titel. Det känns bra om de ska bli mamma, att liksom ha papper på att de uppfyller standarden för rasen.
Min lilla pojke tog dessutom sitt första cert i dag, han är bara en vecka över tio månader, och visst sa domaren att han ser lite barnslig ut än, men det var inget som hindrade att han fick certet. Han fick beröm för sin fina kropp som är muskulös. Sadie fick återigen beröm för sin fina pälskvalité och varma chokladfärg, samt för att mönstret syns så fint och jämnt på båda sidorna.
Båda katterna är oerfarna på utställningar, Tommy gjorde sin andra och Sadie är utställd tre gånger som vuxen, samt en gång som kattunge och en som junior, så det var hennes femte. Båda var aningen blyga, men uppträdde vänligt och fint. Tommy fick gå en extra runda efteråt, i sele, för att öva lite mer när vi ändå hade chansen. Jag kom på att det var första gången som han hade sele på sig, men det verkade han inte bry sig om, utan gick nyfiket iväg över golvet för att se vad som fanns att nosa på.
Det är skoj att ställa ut när katterna är så här duktiga och när man kommer hem med uppnådda mål (som ju var titeln för Sadie och ett cert till Tommy). Nu serveras det Sheeba med en liten klick mjukost, det är de väl värda!
torsdag 1 juli 2010
Sommar i trädgården
Egentligen har inget hänt. Det är sommar och varmt och katterna och jag myser i trädgården. Men några bilder är väl aldrig fel?
Sadie charmar Tommy, eller försöker i alla fall...
Tommy: "Matte, var är mina solbrillor?"
Lalla
Pojkarna jagar flugor
Lalaith har koll på sina gömmor
Opus
Sadie
Tommy börjar bli en stor kille
Och var tänkte ni att matte skulle sitta nu då :P
Sadie charmar Tommy, eller försöker i alla fall...
Tommy: "Matte, var är mina solbrillor?"
Lalla
Pojkarna jagar flugor
Lalaith har koll på sina gömmor
Opus
Sadie
Tommy börjar bli en stor kille
Och var tänkte ni att matte skulle sitta nu då :P
tisdag 8 juni 2010
Hur mycket låter en liten orientalhona?
Hur mycket låter en liten orientalhona? Egentligen? Svaret är "Mycket". Sadie demonstrerar sina röstresurser varannan vecka. Om vi säger som så att jag längtar till den dag Tommy tar mod till sig och parar henne...
onsdag 19 maj 2010
Tommy är på bushumör
Tommy var på sånt bushumör i dag, sådär så att jag inte kunde gå fram till honom för då ville han bara bli jagad och skuttade iväg. Tyvärr hade det mesta gått över innan jag fick tag i kameran, och dessutom stal Opus showen genom att komma och kela. Men lite bus fick jag med på film i alla fall. Titta på hur de går, deras tassar är inte vana att gå ute än, man ser att det är vasst att kliva på en del ställen, fast snart har de nog vant sig.
tisdag 18 maj 2010
Opus på klätterutflykt
I går var katterna som vanligt i trädgården. När jag skulle gå hemifrån började jag med att ta in Sadie och Tommy. Lalla följde efter för egen maskin. Så stängde jag ytterdörren och gick ut och ropade på Opus, han brukar komma så snällt. Men nu hörde jag bara ett ynkligt jamande. Jag tittade runt gång på gång, men kunde inte komma på var han fanns. Men just då rörde han sig och jag fick syn på honom. Han satt uppflugen på planket som omgärdar trädgården och såg olycklig ut och jamade. Det hänger nämligen en massa klängrosor över planket och dessa har vassa törnen. Jag försökte få honom att hoppa ner, men han satt bara kvar och jamade ynkligt. Jag kollade även hur det såg ut utåt, men ville inte få honom att komma på att man kunde hoppa åt det hållet. Han följde mig lite fram och tillbaka på planket, men kunde inte ta sig fram till det ställe han antagligen kom ifrån, eftersom växterna satt så tätt. Nu hämtade jag stegen och tänkte att jag ju kunde lägga den mot planket, och så kunde han gå ner på den, men innan jag hunnit få upp den tog han mod till sig och tog ett språng ner över alla rosorna och landade fint på gräsmattan. Jag kan väl tillägga att han gärna ville bli buren in sen.
I dag när de skulle gå ut beväpnade jag mig med en bit nät och en avbitartång. Han var snabbt uppe på brevlådan och skulle ta sig upp den vägen som jag misstänkt, men då fick han vackert kliva ner och så ägnade jag en halvtimme åt att avhjälpa problemet och sätta ett nät som går lite utåt så att han inte kommer förbi. Givetvis blir det fortsatt vakthållning ett tag, men med lite tur kommer han inte upp nu och då är det ju frid och fröjd. Jag tror att han både tyckte att det var läskigt och att han var rätt stolt över sin bedrift på en gång, men några fler klätterutflkter ska vi i alla fall inte ha.
Och nej, det var inte riktigt läge att hämta kameran, så tyvärr finns det inga bilder.
I dag när de skulle gå ut beväpnade jag mig med en bit nät och en avbitartång. Han var snabbt uppe på brevlådan och skulle ta sig upp den vägen som jag misstänkt, men då fick han vackert kliva ner och så ägnade jag en halvtimme åt att avhjälpa problemet och sätta ett nät som går lite utåt så att han inte kommer förbi. Givetvis blir det fortsatt vakthållning ett tag, men med lite tur kommer han inte upp nu och då är det ju frid och fröjd. Jag tror att han både tyckte att det var läskigt och att han var rätt stolt över sin bedrift på en gång, men några fler klätterutflkter ska vi i alla fall inte ha.
Och nej, det var inte riktigt läge att hämta kameran, så tyvärr finns det inga bilder.
tisdag 20 april 2010
Ung kärlek
Det är inte långt kvar nu... Snart har Tommy kommit på vad det verkligen är Sadie vill. Än är det någon slags blandning av lust och bus, men det dröjer nog inte länge förrän han kommer på vad hon egentligen vill att han ska göra. Vi håller tummarna här hemma förstås, men det får ske när det sker.
Det intensiva purrande i bakgrunden är Opus som tyckte att jag var supertråkig, eftersom jag höll på med kameran och inte gosade fast han spann så. Ingen blev visst riktigt nöjd den här förmiddagen :)
Det intensiva purrande i bakgrunden är Opus som tyckte att jag var supertråkig, eftersom jag höll på med kameran och inte gosade fast han spann så. Ingen blev visst riktigt nöjd den här förmiddagen :)
måndag 19 april 2010
Video från Birka
Lite försenad kommer här en liten video från Birka. Jag hade tänkt filma mycket mer, men ställer man ut fyra katter så hinner man inte så mycket.
söndag 4 april 2010
En lyckad utställningshelg
Hela helgen har ägnats åt kattutställning, hade med alla fyra båda dagarna. Kanske tur att det var så fullt upp, för det var hiskeligt kallt i lokalen. Flickorna låg i sina värmepåsar och lille Tommy hade en extra päls i sin transportbur som han fick att ha över sig. Opus fick låna min dunjacka, eftersom jag inte hade fler filtar och jag fick frysa. Det blir ju lite löjligt när man får gå in på toaletten för att värma sig, men jag var inte ensam om att frysa. Men nog om kylan.
På lördagen tog båda flockorna cert. Tommy fick Ex1 och Opus tog cert, blev nominerad och även BIS. På söndagen tog Sadie cert, Lalla tog cert och blev champion, Tommy hade konkurrens i klassen och blev Ex2 (och om det kan vara någon tröst blev den som besegrade honom i klassen så småningom BIS, så det var en bra kattunge). Opus gormade vidare, fick cert, nominering och vann även BIS den här dagen. Extra skoj eftersom det är hans födelsedag, han blev fem år i dag.
Det var skönt att Tommy var så duktig båda dagarna, han var nyfiken och på söndagen ville han inte sitta stilla på bordet alls, utan gick omkring och försökte hoppa ner någon gång också, men han var glad och snäll, satt gärna innanför min tröja i kylan men ville helst sticka upp huvudet och titta på omvärlden. Jag hade även med honom när jag satt och tittade på panelen för kategori-2. Den kan vara ganska högljudd, men han brydde sig inte alls om att de applåderade och ropade. Nu är han lite trött, men det är de andra katterna också, så det är ju inget konstigt med det.
När vi kom hem var det fortfarande sol i trädgården, så jag lämnade dörren öppen och ät dem njuta av solen en stund (om någon läsare inte vet det, så har jag inhägnad trädgård). Tommy har inte vågat sig ut tidigare, men i dag var han plötsligt på trappen och sen tog han steget ner på gången och sen även ut på gräset. Det är ju gammalt, torrt och hårt och han visade helt tydligt att det inte var skönt att gå på. Snart kommer det nog bättre gräs, jag hoppas att de ska få mycket sol och kunna ha det skönt ute i sommar.
På lördagen tog båda flockorna cert. Tommy fick Ex1 och Opus tog cert, blev nominerad och även BIS. På söndagen tog Sadie cert, Lalla tog cert och blev champion, Tommy hade konkurrens i klassen och blev Ex2 (och om det kan vara någon tröst blev den som besegrade honom i klassen så småningom BIS, så det var en bra kattunge). Opus gormade vidare, fick cert, nominering och vann även BIS den här dagen. Extra skoj eftersom det är hans födelsedag, han blev fem år i dag.
Det var skönt att Tommy var så duktig båda dagarna, han var nyfiken och på söndagen ville han inte sitta stilla på bordet alls, utan gick omkring och försökte hoppa ner någon gång också, men han var glad och snäll, satt gärna innanför min tröja i kylan men ville helst sticka upp huvudet och titta på omvärlden. Jag hade även med honom när jag satt och tittade på panelen för kategori-2. Den kan vara ganska högljudd, men han brydde sig inte alls om att de applåderade och ropade. Nu är han lite trött, men det är de andra katterna också, så det är ju inget konstigt med det.
När vi kom hem var det fortfarande sol i trädgården, så jag lämnade dörren öppen och ät dem njuta av solen en stund (om någon läsare inte vet det, så har jag inhägnad trädgård). Tommy har inte vågat sig ut tidigare, men i dag var han plötsligt på trappen och sen tog han steget ner på gången och sen även ut på gräset. Det är ju gammalt, torrt och hårt och han visade helt tydligt att det inte var skönt att gå på. Snart kommer det nog bättre gräs, jag hoppas att de ska få mycket sol och kunna ha det skönt ute i sommar.
lördag 27 mars 2010
Hemsidan uppdaterad + morgonfilm
Nu är hemsidan äntligen uppdaterad så att Tommy har fått sin egen sida och en länk till hans stamtavla på pawpeds.
Jag hoppas att ni också går in på Facebook och blir ett fan till mina katters sida. Där kommer de allra snabbaste nyheterna.
Här är en liten film från morgonen idag
Jag hoppas att ni också går in på Facebook och blir ett fan till mina katters sida. Där kommer de allra snabbaste nyheterna.
Här är en liten film från morgonen idag
tisdag 16 mars 2010
Nu finns mina katter även på Facebook. Följ länken och bli ett fan!
http://www.facebook.com/pages/sFelicula-siamese-oriental-cats/400890136070?v=wall
http://www.facebook.com/pages/sFelicula-siamese-oriental-cats/400890136070?v=wall
Vårkänslor
Det har varit en lång vinter, stundtals även kallt inomhus när stormarna har tjutit runt huset här hemma. Är man bara en liten kissunge är det inte alltid så lätt att hålla sig varm. Lille-Tommy har en fin strumpa som han fick med sig från Norge, men han verkar föredra att lägga sig inanför min fleeceväst och mysa.
Smeknamnet landade till sist. Jag provade länge med Seus, eller Sesse, eftersom det liknar han riktiga namn, Eleseus. Men så en dag satt jag och såg på gamla rockvideor när han gång på gång störtade fram och tillbaka genom vardagsrummet i vild jakt. Det slog mig då att han är lika energisk som trummisen Tommy Lee. Och från det till Tommy-Wee, Lill-Tommy, eller Tommy-Tom (för han är ju en tom-cat dessutom) var steget inte så långt. För när han inte myser så här, då är det som att släppa taget på en fylld ballong och se på hur den studsar omkring, och ungefär så upplever jag Mötley Crües trummis också :)
Äntligen kanske det då kan finnas andra sätt att hålla sig varm än att ligga i mattes tröja, eller springa runt som en tossig. Solen lyser in och katterna flyttar med så att de håller sig i solen och njuter. De är lika svältfödda på värmen som jag. Här sitter Lalla så fint och solar en stund i vardagsrummet, där vi har eftermiddagssol.
Förhoppningsvis har nu även sett sista avsnittet i serien "Matte skottar snö", hoppas jag. De har suttit i fönstren här och tittat varje gång jag har varit ute och skottat. Riktigt bra katt-tv. De vet inte hur bra de har det som slipper gå ut i eländet. Lalla har faktiskt varit ute och testat underlaget, men det fick inte godkänt, det var vått och otäckt och man måste ju skaka på tassarna i varje steg för att bli av med det!
Sadie löper igen, klara vårkänslor. Jag undrar just när det ska gå upp för lille-Tommy att han är en tom-cat. Till påsk blir han ett halvår gammal och när som helst nu kan han ju faktiskt börja försöka göra kattungar. Fast det kan lika gärna ta ett halvår till, men vet aldrig. Min misstanke är väl annars att han får vårkänslor om ett tag han också, kanske efter utställningen om några veckor, då blir det många dofter för den lilla näsan. Men än så länge är Sadie bara en varm och mysig kompis att gosa med. (Han ser jättestor ut på bilden, men det är bara en optisk synvilla, fast han växer ju hela tiden, men han är inte större än Sadie än.)
På morgonen skiner solen in i sovrummet och katterna ligger gärna kvar i sängen och drar sig. Eller rättare, de går upp med mig, gapar över hur otroligt utsvultna de är, trots att det finns torrisar framme, och när de väl har glufsat i sig sin mjukmat går de tillbaka och lägger sig i sängen igen. Det ser väldigt skönt ut, eller hur?
Smeknamnet landade till sist. Jag provade länge med Seus, eller Sesse, eftersom det liknar han riktiga namn, Eleseus. Men så en dag satt jag och såg på gamla rockvideor när han gång på gång störtade fram och tillbaka genom vardagsrummet i vild jakt. Det slog mig då att han är lika energisk som trummisen Tommy Lee. Och från det till Tommy-Wee, Lill-Tommy, eller Tommy-Tom (för han är ju en tom-cat dessutom) var steget inte så långt. För när han inte myser så här, då är det som att släppa taget på en fylld ballong och se på hur den studsar omkring, och ungefär så upplever jag Mötley Crües trummis också :)
Äntligen kanske det då kan finnas andra sätt att hålla sig varm än att ligga i mattes tröja, eller springa runt som en tossig. Solen lyser in och katterna flyttar med så att de håller sig i solen och njuter. De är lika svältfödda på värmen som jag. Här sitter Lalla så fint och solar en stund i vardagsrummet, där vi har eftermiddagssol.
Förhoppningsvis har nu även sett sista avsnittet i serien "Matte skottar snö", hoppas jag. De har suttit i fönstren här och tittat varje gång jag har varit ute och skottat. Riktigt bra katt-tv. De vet inte hur bra de har det som slipper gå ut i eländet. Lalla har faktiskt varit ute och testat underlaget, men det fick inte godkänt, det var vått och otäckt och man måste ju skaka på tassarna i varje steg för att bli av med det!
Sadie löper igen, klara vårkänslor. Jag undrar just när det ska gå upp för lille-Tommy att han är en tom-cat. Till påsk blir han ett halvår gammal och när som helst nu kan han ju faktiskt börja försöka göra kattungar. Fast det kan lika gärna ta ett halvår till, men vet aldrig. Min misstanke är väl annars att han får vårkänslor om ett tag han också, kanske efter utställningen om några veckor, då blir det många dofter för den lilla näsan. Men än så länge är Sadie bara en varm och mysig kompis att gosa med. (Han ser jättestor ut på bilden, men det är bara en optisk synvilla, fast han växer ju hela tiden, men han är inte större än Sadie än.)
På morgonen skiner solen in i sovrummet och katterna ligger gärna kvar i sängen och drar sig. Eller rättare, de går upp med mig, gapar över hur otroligt utsvultna de är, trots att det finns torrisar framme, och när de väl har glufsat i sig sin mjukmat går de tillbaka och lägger sig i sängen igen. Det ser väldigt skönt ut, eller hur?
onsdag 10 februari 2010
Busliv
Livet börjar bli som vanligt efter inflyttningen. Här sitter eleseus och Sadie i fönstret och ser på fåglarna ute i trädgården.
Det kliar i tänderna och mjölktänder a la felix är vasst. Men han vet att han inte får bita hårt, bara gnaga lite.
Opus hämtade fram fleeceormen och Eleseus tyckte också att den är jätteskoj. Jag tycker att det syns att han är större på den här bilden än på den ovan i fönstret. Och efter det att de här bilderna togs har han vuxit ännu mer.
Eleseus och Opus övar på sina tigeransikten, men det är bara lekens hetta. Titta på lillemans tassar, jag tror att han kommer att bli lika stor som Opus (som är en stor siames, om läsarna kanske inte har sett honom).
Det kliar i tänderna och mjölktänder a la felix är vasst. Men han vet att han inte får bita hårt, bara gnaga lite.
Opus hämtade fram fleeceormen och Eleseus tyckte också att den är jätteskoj. Jag tycker att det syns att han är större på den här bilden än på den ovan i fönstret. Och efter det att de här bilderna togs har han vuxit ännu mer.
Eleseus och Opus övar på sina tigeransikten, men det är bara lekens hetta. Titta på lillemans tassar, jag tror att han kommer att bli lika stor som Opus (som är en stor siames, om läsarna kanske inte har sett honom).
fredag 22 januari 2010
Bildbomb
Här kommer en bildbomb med Eleseus. Lalla och Sadie får också vara med på ett hörn. Opus tycker fortfarande att den lille är ganska läskig, men i morse lekte de en meter från varandra, så det blir bättre och bättre.
Klicka på bilderna för att se större!
Söt kille!
Eleseus har burrat upp sig, men Lalla är cool.
Blir ren
Bus
Eleseus och flickorna leker med tunneln
Snoddarna var skoj
Wrooom
Det här är också en skojig leksak
Kolla in svansburret :)
Grrrrrrr!
Sadie visar att det kan ligga monster bakom gardinen
Smyger
Äh, nu snodde ju hon leksaken...
Sadie försöker ställa sig in
Klicka på bilderna för att se större!
Söt kille!
Eleseus har burrat upp sig, men Lalla är cool.
Blir ren
Bus
Eleseus och flickorna leker med tunneln
Snoddarna var skoj
Wrooom
Det här är också en skojig leksak
Kolla in svansburret :)
Grrrrrrr!
Sadie visar att det kan ligga monster bakom gardinen
Smyger
Äh, nu snodde ju hon leksaken...
Sadie försöker ställa sig in
tisdag 19 januari 2010
Nu har Eleseus flyttat in
I går kväll flyttade Eleseus in. Resan hade gått utan problem och han hade ju sällskap av sina systrar hela vägen. Kerstin, som skulle ha de båda flickorna (den lila och paddeluringen) var supersnäll och tog med Eleseus på tåget från Oslo, men innan dess hade hela kullen dessutom flugit med Finn-Ove (uppfödare), så det blev en lång dag för de små.
När jag sen satte min lilla gutt ensam i min transportbur för at köra den sista biten pep han alldeles ömkligt, lilla vännen undrade så var mamma och alla syskonen var förstås. Hemma togs han emot av en nyfiken Lalla och en förvånansvärt tyst Opus medan Sadie lade sig under badkaret för säkerhets skull. Jag var vaken några timmar till för att se att allt var lugnt och sen kröp Opus och jag ner i sängen för att sova. Eleseus gick nog omkring och luktade på omgivningen skulle jag tro, eller om han somnade på filten han fått med, som "luktade Norge".
Någon gång mitt i natten kom han sen hoppandes upp i sängen. Det var då jag upptäckte att han hade otroliga små nåldynor på fötterna, för han promenerade fram och tillbaka över mitt ansikte oräkneliga gånger. Opus tog det säkra före det osäkra och gick morrande sin väg, men Lalla låg i fotänden och sov, hon är cool.
På morgonen hände en liten olycka, jag tror helt enkelt inte att han hann fram till lådan, utan använde värmefilten som låg i soffan. Nå, den går att tvätta, så det är inte hela världen och jag såg det när det hände så jag lyfte ju bara över honom till lådan och gav sen beröm när han satt där och gjorde klart det han skulle. Han hade hunnit bli lite våt på nederdelen av baktassarna, så vi fick öva lite på tvätt i handfatet också. Sen städade han sin egen päls och somnade gott och jag passde på att klippa alla små klor, det gick helt utan problem.
Nu ligger mina flickor på stolarna under matbordet, Opus högst upp i klätterträdet och Eleseus ligger fortfarande och sover i mitt knä. Det är skönt att han tycker att jag är ok och att han kom och sov i sängen också. Jag vet att han kallades Seus hos uppfödaren (inte som den grekiska guden, utan Se-us), men han är så ljus och blond så jag funderar på att ge honom smeknamnet Blanche. Det skulle hänga ihop på ett ganska gulligt sätt med Sadie. Men än blandar jag och Seus är bra det med, så vi får se vad det blir i slutänden. Kärt barn har ju ändå många namn!
När jag sen satte min lilla gutt ensam i min transportbur för at köra den sista biten pep han alldeles ömkligt, lilla vännen undrade så var mamma och alla syskonen var förstås. Hemma togs han emot av en nyfiken Lalla och en förvånansvärt tyst Opus medan Sadie lade sig under badkaret för säkerhets skull. Jag var vaken några timmar till för att se att allt var lugnt och sen kröp Opus och jag ner i sängen för att sova. Eleseus gick nog omkring och luktade på omgivningen skulle jag tro, eller om han somnade på filten han fått med, som "luktade Norge".
Någon gång mitt i natten kom han sen hoppandes upp i sängen. Det var då jag upptäckte att han hade otroliga små nåldynor på fötterna, för han promenerade fram och tillbaka över mitt ansikte oräkneliga gånger. Opus tog det säkra före det osäkra och gick morrande sin väg, men Lalla låg i fotänden och sov, hon är cool.
På morgonen hände en liten olycka, jag tror helt enkelt inte att han hann fram till lådan, utan använde värmefilten som låg i soffan. Nå, den går att tvätta, så det är inte hela världen och jag såg det när det hände så jag lyfte ju bara över honom till lådan och gav sen beröm när han satt där och gjorde klart det han skulle. Han hade hunnit bli lite våt på nederdelen av baktassarna, så vi fick öva lite på tvätt i handfatet också. Sen städade han sin egen päls och somnade gott och jag passde på att klippa alla små klor, det gick helt utan problem.
Nu ligger mina flickor på stolarna under matbordet, Opus högst upp i klätterträdet och Eleseus ligger fortfarande och sover i mitt knä. Det är skönt att han tycker att jag är ok och att han kom och sov i sängen också. Jag vet att han kallades Seus hos uppfödaren (inte som den grekiska guden, utan Se-us), men han är så ljus och blond så jag funderar på att ge honom smeknamnet Blanche. Det skulle hänga ihop på ett ganska gulligt sätt med Sadie. Men än blandar jag och Seus är bra det med, så vi får se vad det blir i slutänden. Kärt barn har ju ändå många namn!
söndag 17 januari 2010
Fler bilder på nya kattungen
I dag har jag fått lite nya bilder från uppfödaren. Eleseus med sina syrror och i sin jättefina "strumpa". Jag hoppas han får med sig den, för han är supergullig i den! Men de kanske har kvar den till nästa kull, han lär väl rätt snart växa ur den och jag är så frusen av mig att det är varmt här hemma i alla fall.
Nu är det bara ett dygn kvar tills han kommer. Jag längtar och hoppas att han ska finna sig tillrätta när han kommer. Han är så välkommen!
Nu är det bara ett dygn kvar tills han kommer. Jag längtar och hoppas att han ska finna sig tillrätta när han kommer. Han är så välkommen!
tisdag 12 januari 2010
Väntar på något gott...
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju. Jag har letat länge efter en pojke som kan passa till båda mina flickor utan att det blir för nära släktskap. Någon hittade jag, men där stämde inte tidpunkten och en annan hann någon före. Men så fanns han bara där, Eleseus från Norge. Han är en crememaskad siames och han ser så fin och trevlig ut och verkar också komma från ett bra hem. Jag får inavelsgrad 0.00% till och med femte generation på båda mina flickor. En extra bonus är förstås färgen, det öppnar för röda honor med Lalla som mamma, väldigt spännande såklart. Men framför allt hoppas jag att han ska bli en fin kompis här hemma, att han också ska vilja ligga i knät eller busa med de andra, vara med på "tvättkalas" och hitta sin plats i sängen och sova med oss andra och bli en fin familjemedlem. Han är nästan leveransklar, så det blev snabba beslut i går kväll, men det känns riktigt bra nu.
Ny kisse
Har hittat en ny kisse till familjen här hemma. Är överens med uppfödaren, men jag väntar med närmare info och bilder tills vi har gjort klart affären. Hoppas ni blev riktigt nyfikna nu :)
lördag 9 januari 2010
Vaktar släkten
Jag vaktar Lallas pappa Lill-Frank och farmor Hannah, medan deras matte Monica är på solsemester. Pappa heter egentligen Me-Na-Yak Bettergetdresed och farmor Blue Iam's Hannah.
Lill-Frank tyckte att blixen var väldigt ljus. Han satt ju i sin "koja" vid elementet och hade det så varmt och skönt när jag kom och störde.
Hannah kollade in vad sonen gjorde i kojan
Häromdagen var de busiga :)
"Jag gnager lite på dig morsan!"
"Skyll dig själv!"
Men oftast är det mys som gäller. Lite längtar de säkert efter både matte och lill-husse, men nu har i alla fall mitt knä blivit godkänt. Busandet var ok redan från dag ett.
Och så en bild hemifrån oss, Lalla själv, tillsammans med morbror Opus och lilltjejen Sadie. Jag tror att alla katter kurar ihop sig nu när det är så kallt ute, de känner golvdraget och att det är kallt vid fönstren. Men det är såklart bra att ha lite kompisar att bilda hög med!
Lill-Frank tyckte att blixen var väldigt ljus. Han satt ju i sin "koja" vid elementet och hade det så varmt och skönt när jag kom och störde.
Hannah kollade in vad sonen gjorde i kojan
Häromdagen var de busiga :)
"Jag gnager lite på dig morsan!"
"Skyll dig själv!"
Men oftast är det mys som gäller. Lite längtar de säkert efter både matte och lill-husse, men nu har i alla fall mitt knä blivit godkänt. Busandet var ok redan från dag ett.
Och så en bild hemifrån oss, Lalla själv, tillsammans med morbror Opus och lilltjejen Sadie. Jag tror att alla katter kurar ihop sig nu när det är så kallt ute, de känner golvdraget och att det är kallt vid fönstren. Men det är såklart bra att ha lite kompisar att bilda hög med!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
